Femörehuvud, Oxelösund 2023-09-17

Åtta personer möttes upp redan kl. 04.30 för avresa mot Femörehuvud strax söder om Oxelösund. Vill man ha chans på sjöfågelsträck hjälper det att vara på plats innan gryning, och efter en kort promenad från parkeringen ställde vi upp oss i lä vid fyrvaktarbostaden kl. 06.




Väder- och vindförhållanden var dessvärre inte optimala för sjöfågelsträck, och det bjöds på mager utbyte både i artvariation och antal. Bland simänder bjöds det enbart på 2 ex bläsand och 4 ex stjärtand förutom några lokala gräsänder, medan det bland dykänder sträckte 38 ex vigg, 14 ex knipa, 28 ex storskrake och 23 ex småskrake. En ensam prutgås kom in från Bråviken för att sedan ligga stationär i viken under morgonen, och 5 ex grågås flög förbi. Stationärt nedanför fyren födosökte 1 ex skäggdopping och ett antal ejdrar, och även en mink testade fiskelyckan. Två mindre flockar på 4 resp. 3 ex kärrsnäppa flög förbi, och långt ut i Bråviken sträckte 2 ex strandskata liksom 1 ex tobisgrissla. I träden bakom oss födosökte en stationär tofsmes. Ett ex vardera av gulärla, skärpiplärka liksom sävsparv flög över fyren. Över skogsridån norr om viken flög det förbi en nötkråka.


Sparvhök


Tidigt på morgonen kom en ung stenfalk sträckandes lågt över vattnet precis nedanför observationsplatsen, och i området rörde det sig 4-5 ex havsörn. Besvikelsen över det mediokra sträcket över havet vägdes upp till viss del av att solens värme successivt förbättrade termiken för rovfåglar under förmiddagen. Artvariationen och antalen var bättre än för sjöfåglarna, och sträckprotokollet resulterade i 3 ex fiskgjuse, 13 ex sparvhök, 1 ex 1k duvhök, 4 ex 1k brun kärrhök, 1 ex 1k blå kärrhök, 1 ex ormvråk och 4 ex tornfalk. Strax innan vi skulle bryta upp dagens exkursion upptäcktes en rovfågel långt i norr som långsamt rörde sig närmare på tilltagande höjd och upp mot solen. Efter granskning av dräktkaraktärer och fotografier utmynnade det i en ruggande adult brun glada.

Totalt observerades 48 arter i det soliga vädret.

/Marcus Fransson



Brun glada på hög höjd i motljus.

Tinnerövandring med Linköpings fågelklubbs daglediga 23-09-19

Höstens andra Tinnerövandringgenomfördes tisdagen den 19 september och den här gången började vi med att spana runt Frökärret, gick sedan via Tinnerö gård och Hammarskogen till Rosenkällasjön där vi intog medhavd matsäck. Sedan följde vi sjöns norra sida innan vi vände åter mot Frökärret och Fröbergets parkering. Väderrapporterna hade varit oroande och före helgen förutspåddes ihållande regn hela dagen, sedan mildrades prognosen något under söndagen och måndag kväll var prognosen lovande så exkursionen genomfördes som planerat. Det blev runt tjugo grader och uppehåll förutom en kvarts regnskur före fikat vid Rosenkällasjön men då kunde vi ta skydd under träd. Sista timman var det strålande solsken.

Vi började med att spana över Frökärret och nu sågs liksom förra gången ett stort antal snatteränder som ju häckar med flera par på lokalen. Nu hade ett stort antal, minst ett femtiotal, rastande bläsänder anslutit sig. Medan snatterandshannarna numera har fått sin praktdräkt är bläsandshannarna fortfarande i eklipsdräkt. En spaning med tubkikare visade att två adulta och tre 1K smådoppingar fortfarande uppehåller sig i kärret.


Foto: Stellan Jacobsson (från  Tinnerövandring tidigare i år)


En mindre hackspett hördes innan vi började vandra mot Tinnerö gård. Naturreservatet Tinnerö eklandskap är en gynnsam biotop för mindre hackspett som uppskattar bestånd av gamla grovbarkiga lövträd och med hög andel döda träd och träd i förfall, gärna sumpskogar och obrukade skogsområden ofta i närheten av vattendrag. Vi har stött på mindre hackspett ganska ofta i samband med våra vandringar och tidigare i år tog Stellan den fina bilden ovan i ett träd nära grusvägen söder om Rosenkällasjön. En titt i artportalen indikerar att det häckar åtskilliga par i markerna runt sjöarna och beteshagarna i området. Jag noterade ett bo med oavbrutet pipande ungar och matande föräldrar i ett murket träd i kanten av Tinnerö skog, längs promenadvägen mellan östra Rosenkällasjön och Frökärret, tidigare i sommar.

Längs vägen mot Tinnerö gård sågs en sparvhök och i Hammarskogen hördes en ansamling av mesar, tillsammans med större hackspett, i ett s.k. meståg. Meståg är flockar av vinterfåglar som födosöker gemensamt efter häckningstiden.

Efter regnskuren kom vi fram till Rosenkällasjön och där sågs förutom sångsvan, knölsvan, snatteränder och bläsänder även en skedand och knipor. Många grågäss låg på vattenspegeln och under vår fikapaus kunde vi se plog efter plog av grågäss ansluta sig för en paus från födosöken på omkringliggande åkrar. Vi bedömde att det slutligen var cirka tvåtusen grågäss i sjön.


Foto: Stefan Westberg (Det stora lyftet när  havsörnen dök upp)


En titt i artportalen visade att liknande antal sågs även i september förra året. Åtskilliga par häckar kring sjön och många gäss ses även sommartid i sjön, men nu tillkommer även rastande på väg söderut. Ett besök av havsörn fick alla gäss och änder på vingarna och gav en känsla av ”det stora lyftet” som brukas ses i Tåkern när gässen samfällt lämnar sjön i gryningen för att söka mat på åkrarna runt sjön. Vi såg också en ormvråk kretsa på hög höjd söder om sjön.


Foto: Stefan Westberg (Det stora lyftet  forts.)


Åter vid Frökärret kunde vi notera sångsvansparet med sina två ungar, samt en storskarv som sällan ses i Frökärret. Änderna hade minskat till antalet, de rör sig troligen mellan sjöarna i området. Vi avslutar med en bild av smådopping, låt vara från en av fjolårets häckningar.

Bengt Boström



Foto: Bengt Windolf (1k smådopping i  Frökärret från häckning 2022)


 

Rapport Daglediga Lilla Berga och Nederlösa

Rovfågelsafari hade annonserats 12 september och 16 skådare samlades 10.30 nedanför kullen vid Lilla Berga, Klockrike. Där har man fin 180 graders utsikt mot Svartån, Brickstad och Flistad kyrka.
Vi såg två unga bruna kärrhökar, 7 röda glador och en och annan ormvråk. Skönt väder!


Röd Glada        Foto: Roland Betnér


Efter en timme åkte vi till Älvestad kyrka. Parkerade på ytan 100 m söder om kyrkan där man har utsikt mot ån. Fikade och spanade. En havsörn och några ormvråkar sågs. En rolig obs var den ägretthäger som flög längs med ån.
Fortsatte sedan till Nederlösa badet och gick upp på kullen intill. Lite mer action här med havsörn, tornfalk, sparvhök, ormvråkar och en röd glada. De flesta dock på långt håll.
Tog vägen över Öjebro, Sya och Mantorp på hemvägen i avsikt se brun glada. Vid Spångsholm såg vi ett tiotal korpar kalasa på ett kadaver i närheten av den plats där en brun glada setts dagarna innan. Någon brun glada såg inte vi. Däremot Bengt Boström som gjorde en avstickare mot Mantorp säteri och hade en där.
Gunilla Wetterling





Foto: Svante Söderström

Exkursion med fokus på rovfåglar, lördag 2/9

Exkursion med fokus på rovfåglar nu på lördag. Vi kommer åka runt på slätten väster om Linköping. Som säkert de flesta vet är chanserna goda för ängshök, stäpphök och även brun glada bland alla vanliga rovfåglar.

För att kunna hålla nere antalet bilar vill jag ha en anmälan om deltagande helst torsdag 30/8 men senast fredag 1/9. Avfärd blir vid 10 och vi är ute till en bit efter lunch beroende på fågeltillgång.

Välkommen,
Olof Hjelm, ordförande
070-670 64 18

 

Tisdagsexkursion med Linköpings fågelklubbs daglediga till Tinnerö och Ekängsdalen 2023-08-22.


Höstterminens första tisdagsexkursion med Linköpings fågelklubbs daglediga hölls tisdagen 22 augusti och omfattade besök vid Frökärret, Tinnerö skog och därpå, efter en kort bilresa, även Ekängsdalens våtmarker. Vi var 16 personer som deltog i det vackra sensommarvädret. Exkursionens huvudfokus var att spana efter kvarvarande doppingar i våtmarkerna men med ögon och öron öppna även för andra intressanta observationer.

Vi träffades vid Fröbergets parkering 09:00 och inledde med att titta ut över Frökärrets vattenspegel. Ett sångsvanspar sågs med två ungar. Ett mycket stort antal snatteränder, säkert över hundra, uppehöll sig i kärret. Det har varit flera lyckade häckningar av snatterand och årets kullar utgör säkert en betydande del av dessa, men påfyllning från angränsande sjöar och våtmarker har säkert skett. Några bläsänder sågs bland snatteränderna. Från stigen sågs en adult smådopping nära utloppet och från plattformen vid inloppet kunde vi se en adult och två 1K smådoppingar.


Sångsvansparet i Frökärret.        Foto Roland Betnér


Vi promenerade sedan genom Tinnerö skog och hagmarken söder och väster om kärret, och noterade flera större hackspettar, kungsfågel och en tofsmes. Vi återkom sedan till Frökärret och spanade efter doppingar från plattformen vid utloppet. Även där sågs en adult och två 1K smådoppingar. Möjligen samma som sågs tidigare, men kanske andra individer. Vid ett återbesök till lokalen på torsdagen sågs samtidigt två adulta smådoppingar i fin sommardräkt, tre 1K, samt en adult som börjat tappa sommardräkten, dvs sex individer.


Adult Smådopping i Frökärret.           Foto: Bengt Windolf


Svarthakedoppingarna var talrika i Frökärret i slutet av maj, 20 ex sågs som mest, och några par sågs inleda ruvning, men tyvärr så har häckningsutfallet varit mycket dåligt och endast någon enstaka kvarvarande adult har setts under sensommaren. Svarthakarna brukar ofta kolonisera nyanlagda viltvatten och våtmarker, men försvinna efter några år. Orsaken kan vara ökad förekomst av fisk, vilket missgynnar svarthakedoppingarna. Även vegetationsutbredningen behöver vara gynnsam, och torrläggningen av Frökärret senaste vintern kan ha påverkat vegetationen på ett sätt som missgynnat både svarthake och smådopping kortsiktigt.

En ägretthäger har setts i Frökärret under perioden 24 juli till 14 augusti, men den hade nu lämnat lokalen.

Vi åkte sedan till Ekängsdalen där vi intog medhavd matsäck. En förbiflygande duvhök sågs fint från fikaplatsen. Efter kaffet/teet gick vi grusvägen mellan västra och östra Ekängssjön och vidare runt Ullstämmasjön. Vi såg smådoppingar i såväl västra som östra Ekängssjön och i Ullstämmasjön, tillsammans tre adulta och fem till sex 1 K fåglar. 1K fåglarna var fullstora och håller på att bli självständiga. Under säsongen har två kullar med två respektive tre ungar setts i västra bassängen och en kull med fem ungar i Ullstämmasjön. Dessutom har det troligen skett en häckning i östra bassängen. Häckningsutfallet har således varit bra för smådoppingen i Ekängsdalen, liksom även i Ullabergs och Mossens våtmarker några km söderut. De anlagda våtmarkerna söder om Linköping har utvecklats till smådoppingens kärnområde i Östergötland.


Årsungar av smådopping i Frökärret.      Foto: Bengt Windolf


När det gäller svarthakedoppingen så sågs ett stort antal i slutet av maj och början av juni, jag har noterat upp till 26, och flera kullar sågs med sammanlagt upp till 11 pulli. Senare på sommaren har dock ganska få 1K fåglar setts och det verkar som häckningsutfallet för svarthakarna även i Ekängsdalen blivit sämre än förväntat utifrån antalet par som samlas i området och som inleder häckning. Det stora antalet sothöns kan eventuellt missgynna svarthakarna, de tycks vara aggressiva mot svarthakarna. Vid vårt besök sågs en 1K svarthakedopping. Vi såg också två rörhönor, de förekommer i alla tre bassängerna, men håller sig ofta dolda i vegetationen.

Slutligen hade vi en fin observation av en lärkfalk som höll en elegant flyguppvisning över skogskanten söder om Ekängssjön.

Bengt Boström

Senaste numret av Rödspoven

Senaste numret av Rödspoven finns nu på hemsidan, se länk här.

 

Dagledigas Österlenresa 6-9 juni 2023

Tisdag 6 juni
Vi blev 16 daglediga som samåkte eller på andra sätt tog oss ned till sydöstra Skåne. Drygt hälften av deltagarna stannade spontant till vid Herculesdammarna utanför Kristianstad på tisdagens förmiddag. En purpurhäger hade nämligen rapporterats där och den lockade. De flesta rapporterade observationerna hade varit på kvällarna när den tagit nattkvist, och vi lyckades inte få se den. Kristianstads vattenrike består av stora våtmarksområden och är svårskådat. Vi såg däremot en vit stork och i en damm flera vackra svarttärnor, samt även brun kärrhök.


Tornet vid Äspet      Foto: Catharina Ekman


Vi från Hercules blev en halvtimme försenade till träffpunkten vid Äspet vid Åhus, där övriga redan stod i tornet. Matsäck intogs vid p-platsen varefter vi gick ut till tornet vid havet. Det var lågt vattenstånd och få vadare för att vara denna lokal, men å andra sidan var det ju knappast sträcktider nu. Skärfläckor, svartsnäppor, kärrsnäppor, rödbenor och större strandpipare fanns i alla fall att se. Bland andfåglar dominerade gravänderna men även snatterand, gräsand, skedand och krickor sågs. Två passerande kentska tärnor hade setts av de som kommit först. Silvertärnor var det så klart många av, och en fin småtärna satt nära på en sandbank. Ingemar berättade litet om Åhustraktens historia och om Äspet här vid Helgeåns mynning.

Lokalen lämnades efter ett par timmar och vi åkte vidare till nästa planerade stopp vid Furuboda. Vi slog oss ner vid entrén till folkhögskolan och det dröjde inte länge förrän vi hörde gnissel som av krossat glas från målarten gulhämpling. Tyvärr var den svårsedd, men vi nöjde oss med detta. Eftersom en nyligen etablerad koloni av gulhämplingar har rapporterats från Karakås utanför Kivik så bestämde vi oss för att försöka där i stället.

Nästa anhalt blev Friseboda, där vi gick ner till stranden och spanade ut över havet. Catharina gick bortåt och fick syn på en svarthakad buskskvätta i buskagen, som vi tyvärr inte lyckades återse. Ingemar upptäckte två storlommar långt ut till havs. De var inte fullt utfärgade utan var uppenbarligen 2K-fåglar.

Vi hade fältpiplärka som målart och letade över Frisebodas sandfält. Precis när vi gick tillbaka till bilarna för att åka vidare kom en individ överflygande, lockande, men alla hann nog inte uppfatta den.

Det var nu dags att hitta våra olika boenden i Brösarp och ta en paus efter resan före middagen. De som bodde hos Ingemar hann med en tur till Torupa flo med smådopping och några vadare.

Klockan 18.30 var det återsamling på Brösarps gästgiveri för ett glas i solen och värmen på uteserveringen och sedan för middag. Familjen Hök anslöt också. Det var ju Sveriges nationaldag och det skulle firas med flaggor och blommor och sång! Även vi sjöng nationalsången i den fullpackade matsalen! De flesta hade beställt äggakaka,
gästgiveriets specialitet. Den var god men mastig och räckte även till lunch dagen därpå. Och nästa dag och till sist till Höks två hundar!

Vid niotiden somnade vi i mycket sköna sängar, i alla fall vi på gästgiveriet.


Den som väntar på något gott väntar alltid för länge!   Foto: Catharina Ekman



En delikat anrättning!   Foto: Svante Söderström


Onsdag 7 juni
Redan innan kl 6 stod vi klara för att lyssna på sommargyllingarnas vackra flöjtande vid norra Ravlundafältet nära Blåherre mölla. Vi promenerade vägen nedåt havet. Flera trädlärkor och rödstjärtar hördes. Efter ett tag började de första sommargyllingarna flöjta. Vi såg även någon enstaka flyga mellan dungarna, men inte någon vackert gul och svart, som kunde posera för fotograferna. Gott om härmsångare var det som vanligt. Även en göktyta tytade. Och så klart gökar!

Tillbaka för frukost och utcheckning. Åkte sedan norrut igen men nu mot Drakamöllans naturreservat, där fältpiplärka var rapporterad stationär. Vi gick upp till sandhedarna, ett vackert och omväxlande område. Antalet trädlärkor var påfallande stort och även stenskvättor. Väl framkomna till rapporterad plats såg vi strax ett par fältpiplärkor. De var tämligen orädda och vi fick bra obsar och fotolägen på nära håll.

Nästa stopp var vid Ravlunda skjutfält och militärförläggningen Dammåkra. Det är en känd lokal för härfågel och även sommargylling. Sommargylling hörde vi på håll och Gunnar menade sig ha hört misstänkta po-po-ande. Vi hade förmodligen förirrat in oss på otillåtna områden och vände tillbaka och fick en mild tillsägelse.


Terrängen vid Drakamöllan utgörs av sandiga kullar med mager hedvegetation samt lite träddungar.  Foto: Catharina Ekman

Vi for vidare söderut och i Kivik passade vi först på att handla. I Karakås var det gott om patriciervillor men tyvärr inte några gulhämplingar. Det var dessutom hög tid för lunch och vi gav upp och åkte till stranden i Vik och åt vår nyköpta lunchmat och vilade litet. Några passade på att doppa sig i havet. Inte så kallt som förväntat! I klippformationen Prästens badkar var det nog varmare, men grönalgerna där (kanske hälsosamma?) gjorde att vi avstod från bad där. Vi gick sedan utefter strandpromenaden mot Baskemölla. Nära en bäckmynning brukar kentska tärnor rasta men så var inte fallet idag. Inga vadare heller. Däremot var det gott om diverse sångare i buskagen. Framför allt sjöng flera härmsångare. Hämplingar var också vanliga.

Via diverse mataffärer kom vi sedan till Mälarhusens stugby där vi checkade in. Vi fick fyra intilliggande stugor med bra standard. Det blev middag tillsammans utanför husen med många skämt och glada tillrop. Allt medan en glada seglade tätt över oss.

Torsdag 8 juni
Vi hade planer att åka ner till Kåseberga och titta på sjöfågelsträck före frukost men när vi vaknade vid femtiden var det dimma. Vi körde ändå ner vid Sandhammaren intill och spanade ut över havet bara för att konstatera att sikten var minimal. I stället åkte vi ett kort stycke rakt inåt land till Ekesåkra, där kornsparv rapporterats vid ortsskylten. Vi hörde bara det vanliga, dvs. gök, härmsångare och rödstjärt, men även ett gäng stjärtmesar. Gunnar kom på den utomordentligt smarta lösningen att det måste finnas en ortskylt även på andra sidan byn, och javisst, när vi klev ur bilarna där hördes direkt kornsparv! Vi såg dem också framför allt på toppen av rapsplantor intill vägen. Kul!


Sjungande kornsparv mot en lätt dimbank Foto: Ingemar Ander

Vidare till Hagestads naturreservat. Det är en vacker strandskog som gav mersmak. Vi testade appen Merlin (för identifikation av fågelläten) och många arter föreslogs, om det nu inte bara var härmsångare! Mindre flugsnappare var också rapporterad och Ingemar hörde ett par strofer, men sedan var den tyst. Vi fortsatte ner till stranden med fina ejdersträck. Rosenfink hördes. På tillbakavägen kollade vi förra årets biätarbo vid Backåkra, men inga är just där i år.

Hem för frukost. Gunilla fick en snabb blick på en bivråk utefter vägen. Vid niotiden drog vi i väg igen på nya äventyr med start vid Gislövs stjärna, en mötesplats mitt inne i en vacker lövskogsdunge med många sångare. Framför allt hördes flera härmsångare. Vi gick ut i en betesmark till en damm där klockgrodor finns och lyssnade på deras märkliga läten, precis som avlägsna kyrkklockor. Törnskata observerades av några.

Vi for sedan ner till Gislövshammar vid havet och gick en promenad efter stranden. Kanske inte så mycket fågel, det är framför allt en bra vadarlokal under sträcktid. Däremot såg vi de extremt giftiga
växterna bolmört och spikklubba.

Efter lunch och vila i stugbyn åkte vi till närbelägna Risteören, en strand som brukar vara rik på vadare men såg inga, men det var ju inte precis vadartider. Vi hade ett par svärtor på närhåll, ejdrar litet här och var samt storlom. Mats upptäckte en hane bläsand, som sällskapade med en gräsand, en litet udda observation. Bläsänder ska normalt vara långt norrut nu. Två kentska tärnor kom tursamt nog inflygande och satte sig på ett par stenar alldeles utanför. Sverige-X för Stellan och kanske några fler!

Vi for vidare till Glivarpa mosse, en bit inåt landet. Denna är en liten vattensamling i åkerlandskapet ett par km från kusten. Ett par rapphöns sprang undan. Ute på en liten udde var det verkligen fart på klockgrodorna. De satt mycket nära och var högljudda, dock lyckades vi inte få syn på någon. Gott om sångare var det också. Vi hörde sjungande rör-, säv- och kärrsångare. Rörhöna hördes i vassarna, och en smådopping visade sig ute på vattnet, däremot inte gråhakedopping som lokalen annars är känd för.

Nästa stopp var Glimminge mosse som var litet av en besvikelse, så även för en dam hemmahörande på Glimminge gård. Hon var förtvivlad för att vi hade parkerat på hennes nysådda vägkant. Helt omöjligt att upptäcka, tyvärr. Tvärtom hade vi trott att det var OK att ställa bilarna utanför den stenrad som man hade anordnat längs vägen.

Hemvägen gick via Rännegatan i Peppinge, där nr 74 är hemadress för kornsparvar. Där hörde och såg vi ett par vid gården där de också häckar. Klockan rände i väg och några åkte hemåt medan andra tog ett stopp vid Kåseberga. Tyvärr hade glasskioskerna i hamnen precis stängt men utsikten är fenomenal och en vacker guding låg nära. I slänten blommade vallmon rikligt.

Hem för sen middag med vår glada och nattvila.

Fredag 9 juni
Före frukost tog vi en timmas promenad nere vid Mälarhusens strandbad. Det var litet grått idag och vinden låg på från norr så vi gick i medvind söderut i strandkanten. En del ejder sträckte också söderut, en större strandpipare påkallade vår uppmärksamhet och plötsligt hade vi turen att möta en förbiflygande prutgås. Sandstranden sträcker sig ända ner till och förbi Sandhammaren och är som bredast här med mycket fin flygsand. Efter en halvtimme vände vi och gick tillbaka på Skåneleden inne i strandskogen. Åter vid parkeringen möttes vi av en välkomnande rosenfink. Pleased to meet you!

Efter frukost, städning och utcheckning for vi till Hans Larsson, känd fågelkonstnär bosatt i Tommarp, som tog emot oss med
snacks och dryck framdukat. Hans berättade om sitt konstnärskap och sina bidrag till bestämningslitteratur för olika fågelgrupper.
Senaste boken, tillsammans med andra konstnärer, är ”Seabirds” från 2021 som omfattar hela världens havsfåglar. Besöket var mycket uppskattat och efter att ha beundrat utställda verk och gjort en del inköp var det dags att dra vidare.

Vi ställde kosan mot Vombs ängar, men först spanade vi av ett stort grustag vid Ilstorp utanför Sjöbo, där mindre strandpipare, gråhakedopping och en större koloni av backsvalor skulle finnas.
Av dessa såg vi dock bara backsvalor. Efter att ha tagit avsked av några deltagare som skulle på andra äventyr anlände vi via
Vombs by till östra tornet på Vombs ängar, där det blåste rejält. Storspovar sågs och, på mycket långt håll, flera rovfåglar, de
flesta bestämbara var glador. Förr var dessa ängar f.ö. en känd lokal för rödspov.

En svart stork och en hökörn (!) larmades från Tomelillatrakten och det lät ju spännande men svårbedömt. Vi hade ju redan passerat Tomelilla och vinden var jobbig så efter lunchfikat fortsatte vi vidare
norrut, där vi avslutade vid Klingavälsåns utlopp i Kävlingeån. Efter att ha parkerat helt nära Kävlingeåns utlopp ur Vombsjön gick vi utefter ån en km till en återställd våtmark med änder och en del vadare som rödbena, svartsnäppa och enkelbeckasin. Här sågs även resans sista arter: årta och havsörn.

Totalt summerade vi ihop till 125 arter.
Sedan var det slut på denna resa och vi som var kvar kramade om varandra och åkte från Skåne tillbaka till Östergötland.

Gunilla Wetterling och Ingemar Ander


Se mer bilder och hela rpporten här.

Daglediga 230530 Nattsångare

Kvällens nattsångartur samlade som vanligt många intresserade. Vi utgick från Sättuna vid 21 tiden och åkte ut på slätten till bron över Kapellån. I buskagen där satt minst tre kärrsångare och drog härmläten för fullt. Även flera näktergalar hördes. Det går en vacker stig efter åkanten norrut som kan rekommenderas alla årstider.
Nästa nattsångare var kornknarren vid Kaga kyrka. Tyvärr var det ringmärkning denna kväll vilket störde upplevelsen. Visserligen gick det att skilja på uppspelningsljudet och den upphetsade knarren men kvällsron uteblev. När knarren lugnat ner sig kunde vi även höra en gräshoppsångare med parabol hjälp. Mycket vacker utsikt från kyrkans östra sida mot Svartån.
Den tredje och sista nattsångaren för denna kväll väntade vid Ormstensmossen. Precis som förväntat satte den i gång med sitt märkliga spinnande läte kl 23. Den sågs även flyga över oss vid ett par tillfällen.
Det blev en fin kväll i perfekt väder, klart, vindstilla och ljumt. Det var dock ont om nattsångare, jämfört med förra året uteblev busksångare, flodsångare, vaktel och så klart sydnäktergalen men vi var ändå mycket nöjda med kvällen.
Ingemar och jag avtackades med en applåd för vårsäsongens utflykter innan vi drog oss hemåt och den väntande sängen.

/Gunilla

Daglediga, Tinnerö 2023-05-23

Tjugotre personer deltog den här dagen, som var den sista i vårens Tinnerödagar. Vädergudarna var uppenbarligen på ypperligt humör: vindstilla, ca 20° fram på dagen, om än svag molnighet. En passande dag för att avsluta terminens övningar i Tinnerö!


Äntligen grönskar eklandskapet!        Foto: Ingemar Ander

Ett span över Frökärret visade att sångsvanparet ännu gick i väntans tider. Däremot hade några av sothönsparen ungar i släptåg. I övrigt sågs i kärret ett flertal par svarthakedopping, gräsand och snatterand. Tofsvipor fanns också kvar på en av öarna. Några kniphonor hade av någon anledning satt sig uppe på räcket till fågeltornet i södra änden av Frökärret. En annorlunda tolkning av ordet fågeltorn?


Även nötboskapen njuter av grönskan      Foto: Ingemar Ander

När vi passerade över färisten tog en enkelbeckasin höjd från kanten av kärret. Den var snabbt försvunnen, så många hann inte se den. Den lilla damm som anlades förra året norr om vägen visade sig innehålla ett stort antal mindre vattensalamandrar. Vattnet är rätt brungrumsigt så man ser dem bara i samband med att de hämtar luft vid ytan. Grumset skyddar säkert i viss mån salamandrarna från luftburna predatorer såsom måsfåglar.


Mindre vattensalamander, hona         Foto: Ingemar Ander

Trädgårdssångare var väl den nykomling som mer än någon förtjänar utmärkelsen Dagens Fågel. Det var den och svarthättan som turade om att spela första fiolen.

Vid Tinnerö kärr, på samma ställe som förra gången, hittade vi buskskvätta, den här gången två individer, hanne + hona, som båda villigt visade upp sig. Ärtsångare sjöng förstås ivrigt på flera ställen, och i en död trädtopp på stort avstånd kunde vi se en ovanligt stillasittande individ. Den ljusa strupen kontrasterade tydligt mot den mörkare hjässan. Det är detta som ligger bakom det engelska namnet Lesser whitethroat, medan Common whitethroat eller bara Whitethroat är namnet på törnsångaren.

Ungefär på samma plats upptäcktes också en kvartett tornseglare på ganska hög höjd. Flera skrattmåsar höll på med insektsfångst högt upp i luften och vi förundrades över att inga svalor syntes till ägnande sig åt samma sysselsättning. Om det var lönande för måsarna att fånga luftburna småinsekter så borde det ju vara än mer lönande för små svalor.

Framme vid rundlogen spanade vi förstås efter förra gångens stenskvättor och en av dem visade en stund upp sig på räcket på uppfarten till logen. Uppfartens fundament är byggt i sten med en massa springor där vi förmodar att stenskvättorna har hittat en lämplig plats för sitt bo.

Fasantuppen vid Tinnerö gård hostade till några gånger, och idag fick faktiskt några i sällskapet syn på den också.

I Hammarskogen pågick det givetvis en polyfon konsert med många medverkande, där svarthätta, trädgårds-, löv- och grönsångare, gärdsmyg, gök och taltrast var de mest framträdande. Stellan, som gick litet efter för att fotografera, kunde bidra med en rödstjärt till dagens lista, och därmed även till vårens enda!

I samband med kaffepausen (gissa var den ägde rum!) passade Bengt i ett obevakat ögonblick på att hänga in en törnskatehanne. Den satt i en talltopp i skogen, en mindre vanlig sittplats för en törnskata. Några uppmärksammade en skogssnäppa som hastigt flög förbi vid den långa bryggan. I vassen precis vid stigen mot långa bryggan satt en rörsångare och malde på oförtröttligt. Trots att vassen var ganska gles och sångaren nära lyckades den hålla sig utom synhåll. Den sävsångare som satt på den lilla ön strax utanför och sjöng visade däremot upp sig fint sittande i toppen på en druvfläder.


Sävsångaren          Foto: Stefan Westberg


Där var förresten två sävsångare förmodligen ett par. Magnus som med sin cykel kommit före oss andra till långa bryggan avlöjade efteråt att han hade fotat en skäggdopping med ett byte av ansenlig storlek (se bild).


Skäggdopping med fångst. Lägg märke till vidhänget av vattenpest.     Foto: Magnus Källström

Vid strandängen i betet dominerade förstås gäss med och utan ungar, men dessutom kunde vi se en mindre strandpipare och någon rödbena. Spaning från Östra Rosenkällatornet med två tubkikare gav inte så mycket utöver det som syntes i handkikaren. En avlägsen drillsnäppa sågs, liksom två par fisktärnor som vilade på en liten holme helt nära tornet. Det mest intressanta var väl gråhakedoppingen inne bland de döda träden. Först trodde vi att den låg på bo, men senare insåg vi att så nog inte var fallet.

Tranparet syntes inte till den här gången, men medan vi hade artgenomgång vid Fröberget kom faktiskt två tranor flygande i riktning mot Rosenkälla, verkade det som, så kanske de bara varit tillfälligt ute på vift.

Efter förra gångens rovfågelrekord så var det desto magrare idag då endast ormvråk hittade in på artlistan. Likaså var det magert på hackspettfronten med endast större hackspett. Göktytan som var så högljudd för två veckor sedan hördes t.ex. inte alls av.

Antalet arter för dagen blev 64 av vilka 4 var nya för säsongen, nämligen trädgårdssångare, törnskata, tornseglare och rödstjärt. Antalet arter per deltagare blev 2,78, vilket är vårens högsta värde på detta nyuppfunna ”nyckeltal”. I alla fall jag saknade både kricka och skedand på dagens lista. Den senare har vi inte varit bortskämda med den här våren.

Vårens resultat blev alltså 107 arter totalt i Tinnerö.

Genomgången av artlistan gjordes för övrigt till ackompanjemang av en svartvit flugsnappare som satt och sjöng i en liten ek precis vid Tinneröporten. Den var aspirant på ett av bohålen i väggen, och även en hona har setts där.

Den huvudlösa frågefågeln med den här gångens påminnelsemejl är en göktyta, som inspekterar en hålighet i ett gammalt äppleträd. Förra gången hörde vi göktyta flera gånger, men idag hördes den inte av. Att få se den är inte så vanligt. Göktytan tillhör hackspettsfamiljen, dock utan att kunna hacka i träd som andra hackspettar. Till stor del lever den av myror och för att fånga dessa använder den sin extremt långa tunga.

Fläckvis i subsahariska Afrika lever en nära släkting, rödbröstad göktyta. Dessa två är de enda arterna i göktytesläktet Jynx bland världens övriga drygt 250 hackspettarter.


Göktytan, här med huvud           Foto: Ingemar Ander

Namnet göktyta syftar dels på att den anländer ungefär samtidigt som göken, dels på lätet tyy … tyy … tyy. Namnet på andra germanska språk uppmärksammar fågelns egendomliga vridande på hals och huvud när den oroas, t.ex. när man hanterar den i handen. ”Vändhals” på svenska skulle inte vara ett helt oävet namn. Temat vänd- eller vridhals går igen i de romanska språk som jag har haft möjlighet att kolla (franska, italienska, spanska). Det vetenskapliga namnet är Jynx torquilla, där artepitetet också har med vrida att göra.
Ingemar


Svarthakarna pysslar om varandra      Foto: Ingemar Ander


Unge av sothöna          Foto: Stellan Jacobsson


Gråhakedoppingen betittas      Foto: Gunnar Orlunder


Gråhakedoppingen. Nog ser det ut som att den ligger på ett hoprafsat rede?         Foto: Stefan Westberg



Den svartvite vid ”Tinneröporten”       Foto: Svante Lagman



Fälthare         Foto: Stellan Jacobsson

Daglediga 230516 N.Omberg


St Pers nycklar       Foto: Gunilla Wetterling


Vi samlades vid 8-tiden vid Ombergs norra angöringsparkering i Borghamn efter lite förseningar av olika anledningar, bl.a. harjakt. Fint väder och drygt 20 intresserade personer kom. Vi startade efter Östgötaleden och lyssnade allt eftersom på sjungande fåglar. Grönsångare och bofinkar dominerade.
Lite brant uppför i början. Uppe vid trestigskorsningen hördes den brandkronade kungsfågeln, som jag observerat när jag gått där ett par dagar innan. Vi lockade fram den med mobil så att alla såg den.
Möjligen var det ett par där men vi ville inte störa för mycket.
Vidare efter Götes stig. Göte Lundin bor i Borghamn och har ideellt röjt en stig på 5 km genom gamla boplatser. Vi rastade vid en sådan och fikade där. En flock mindre korsnäbbar flög över och fler hördes när vi gick vidare.
Svarthättor, lövsångare, gärdsmyg och trädgårdssångare sjöng dessutom. Såg blommande vätteros och Sankt Pers nycklar. Även gransångare tillkom men tyvärr ingen rosenfink. Våren är något sen, men jag hörde ändå en dagen innan i Borghamn.
Tillbaka i Borghamn hade vi nu lite olika val att göra. Jag valde tyvärr Ramstadbron med hopp om några plopp från småfläckig sumphöna och kanske vassångaren. Trots vi lyssnade med parabol hördes inget utan endast flera tornseglare, de flesta högt uppe.
Det blev i alla fall en härlig dag bland blommande fågelbär, slån och hägg på berget!
Antecknat av Gunilla



Foto: Svante Söderström

Daglediga, Tinnerö 2023-05-09

Den här dagen träffades vi redan kl 7 vid Fröbergets parkering. Nu hade våren återvänt efter de föregående bakslagen. Sol, värme och endast svag vind gjorde tillvaron behaglig trots den tidiga timman. Tjugofem personer deltog. En följd av vårens ankomst var att nötkreaturen var utsläppta i en del av betena och det livar onekligen upp landskapet en del.


Frökärret en strålande morgon i början av maj Foto: Ingemar Ander

Redan vid parkeringsplatsen vid Fröberget hördes en nykomling, nämligen ärtsångaren, som sjöng ivrigt sin skallrande ramsa. Vi stötte på flera individer under dagen och en visade också upp sig på fint fotoavstånd. Ärtsångarens namn anges anspela på att sången låter som när man släpper torra ärtor på ett hårt underlag. Ibland kan den inleda med ett kort pladder påminnande om trädgårdssångare. Trots att arten inte är ovanlig undgår den ofta upptäckt utom just när den annonserar med sin typiska sång.


Ärtsångare          Foto: Magnus Källberg

I själva Frökärret saknade vi förra gångens krickor och skedänder. Sångsvanen ruvade fortfarande. Månntro kläckning har skett nästa gång vi är på plats? Spänningen är oliiidlig!

Ny fågelart för våren var även buskskvättan, som först upptäcktes på staketet ungefär där vi hade svartvit flugsnappare förra gången. Sedan flög den ut på en sankäng där den satte sig i toppen på fjolårsskräppa varifrån den stundtals sjöng. Den kan påminna om en knarrig rödhake. Litet längre fram passerade två stenskvättor över våra huvuden och flög i riktning mot Tinnerö rundloge. Väl ditkomna fick vi också syn på skvättorna efter en stunds spanande. Ärtsångare hördes igen och litet längre bort den närbesläktade törnsångaren. Den senare var inte särskilt generös med sånguppvisningen utan hördes bara en gång. Även svarthättan hade anlänt och hördes och sågs ett flertal gånger. Denna är närbesläktad med båda de föregående, om än i ett annat släkte enligt taxonomin idag. Att svarthättans sång hör sommaren till har filmmakarna uppmärksammat: skulle Svensk Fågeltaxering inventera svenska sommarfilmer skulle förmodligen svarthättan utnämnas till Sveriges vanligaste fågelart.

Precis som förra gången hördes fasantupp vid Tinnerö gård, liksom då utan att vi fick syn på den. I Hammarskogen fanns förstås lövsångare och även den närbesläktade grönsångaren. Förra gången hördes den senare bara helt kort och på avstånd, men idag var den på nära håll och jag tror att alla fick se den bra i kikaren. Av någon anledning har grönsångaren två tydligt åtskilda sånger. Rimligen är det utforskat i vilka situationer de olika används, men jag vet f.n. inte. I praktiken växlar fågeln ofta mellan dem. Från lövsångaren och andra Phylloscopusarter skiljer grönsångaren sig genom kritvit buk och skarp kontrast mellan vit buk och gult bröst. Tursamt nog fick vi senare se en lövsångare hyfsat nära med dess mer smutsvita buk.

Kafferast togs som vanligt vid dämmet. Där observerade vi två män som fiskade från plattformen längst ut på bryggan. På spö hade de fått en stor fisk som landades med hjälp av en håv. Gissningsvis en gädda. Frågan uppstod om huruvida fiske är tillåtet på platsen, men som vi är fågelvänner hade vi väl inget emot att en tänkbar predator av and- och doppingungar togs bort?

Nära dämmet hade vi ett par drillsnäppor som flög omkring och spelade. Ett trevligt inslag i vårkonserten.



Drillsnäppa          Foto: Stefan Westberg


Havsörn med något i klorna   Foto: Stefan Westberg


Rosenkällasjön hyste som vanligt mängder med knölsvan, några sångsvanar, grågäss, kanadagäss, gräsand, vigg och knipa. Därtill sothöns, kricka, snatterand och en enstaka bläsand. Förra gångens gråhakedopping syntes däremot inte till.

Från östra tornet kunde vi se att tranparet fortfarande är på plats. Honan ruvade. Att det var just honan kunde konstateras i tubkikaren. Hon har ju ljus iris, medan hannen har röd. Av vadare noterades rödbena, grönbena, svartsnäppa, en ensam brushane och mindre strandpipare samt, givetvis, tofsvipa.

På rovfågelsidan hade vi rätt utdelning: ormvråk, fiskgjuse, brun kärrhök och havsörn. Alla utom vråken var förstagångsobservationer på vårens lista.

Antalet arter för dagen blev 69 av vilka 19 var nya för säsongen. Antalet arter per deltagare blev denna dag 2,76. Totalt är vi nu uppe i 103 arter i Tinnerö i år.

Bild”gåtan” den här omgången föreställer en bofinkhona, fotograferad i Rydskogen 28:e april i år. Hon hoppade omkring på 2,5 km-slingan och samlade bomaterial. Jag antar att de flesta kände igen fågeln utan problem även om hon är mer diskret färgad än hannen. Finknäbben och det vita vingbandet är avslöjande. Hon har näbben full av vad som ser ut att vara hår, kanske tagel. Det var tydligt att hon bara plockade upp denna typ av material och ratade annat.


Bofink, hona           Foto: Ingemar Ander

Ledet fink i ordet bofink anses komma från ett av artens läten, som kan bokstaveras fink … fink. Detta har sedan fått bli namnet på hela finkfamiljen. Ursprungligen har namnet varit bokfink, där första ledet avser trädet bok (bokollon är vintertid omtyckt föda). På danska, norska och tyska har arten namn som motsvarar bokfink, och på holländska heter den helt enkelt vink, där v väl att märka uttalas f.


Ingemar

Daglediga 230502 Kärnskogsmosse


Skönnarbo       Foto: Gunilla Wetterling


Vi samåkte ut till Kärnskogsmosse kl 5 på morgonen. En bil såg en tjäderhöna på vägen dit.
Tyvärr hade vi oturen att ett stort gäng var före oss och de hade beslutat sig för att gå ut på spången precis när vi kom. Det fick följden att orrarna i norr lyfte. De flesta hann ändå se spel. Kvar på östra sidan blev bara två slöa tuppar till 6.30 då de också lyfte.
De som var först ute hann se en kungsörn lyfta i öster.
Ljungpipare flöjtade svagt och vi såg en fint på mossen. Den utlovade solen dröjde och det var lite blåsigt och kallt. Vi gick tillbaka. Två bergfinkar hördes.
Från parkeringen och österut gick vi en runda på spängerna . Av intresse var en spelande grönbena som vi först trodde var en trädlärka. Lätena är mycket lika.
En flock mindre korsnäbbar och en större flög över. En tornfalk passerade. Påfallande gott om trädpiplärkor!

Tillbaka vid parkeringen var det upptaget vid rastplatsen och vi gick ut till Bergön och fikade där.
Tog sedan spången ut på mossen. Hörde spelande grönbenor men såg tyvärr inga. Förmodligen flög de ganska högt.

Åkte vidare till Skönnarbosjön. På väg dit såg vi en röd glada, någon trana och ormvråk. Lite ovanligt se glada här! I sjön låg två storlommar. Några såg också en drillsnäppa.
Vid kvarnen hade vi forsärla, svartvit flugsnappare, gärdsmyg och gröngöling. Även vackra domherrar.
Avbröt sedan för dagen.

Antecknat av Gunilla


Foto: Svante Söderström

Daglediga 230418 Sturefors


Brun kärrhök      Foto: Nils Petter Gregersen

Vi var 25 skådare som samlades vid Smedstad och samåkte till Sturefors idrottsplats. Sol och härligt väder.
Vi gick den nya spången i sumpskogen inne i viken och över till andra sidan. Häftigt område som bådar gott när sångare och sumphöns anländer lite senare. Hörde gärdsmyg, rödhake, trädkrypare, bofink mm sjunga på nära håll.
Ute vid plattformen såg vi fiskgjuse jaga och två vackra bruna kärrhökshanar på nära håll. Lite smått och gott i vattnet också. Gick vidare till järnvägsbron där en rördrom tutade ljudligt.

Fortsatte sedan till bron över Stångån och körde upp till gården Flånstorp, som tyvärr hade rivits. Det var helt öde både i stall och på gård. Gick en runda förbi viltvattnet mot söder på en dryg timme. Fikade i en solig glänta bland blåsippor. Hörde några spillråkor, större och även mindre hackspett. Vid viltvattnen flög det upp några skogssnäppor vilt visslande. Änder, svanar och gäss i och runt dammarna. Gott om fina åkergrodor efter vägen. Dovhjortar som smög undan och vildsvin hade härjat på flera ställen. Jakttorn, anordning för matning av andfåglar och skyltar skvallrade om att här vill man helst ha marken för bara jakt. Vi njöt dock av de vackra ekmarkerna och härlig vårkänsla.
Tillbaka vid bilarna var det många som ville söka sig tillbaka och utforska detta fina område igen.
Gunilla



Foto: Nils Petter Gregersen

Daglediga, Tinnerövandring 2023-04-11

Vi samlades vid Fröbergets parkering 8:00. Det var svalt på morgonen cirka 4 grader men temperaturen steg till drygt 10 grader vid 12-tiden. Vi gick den vanliga rundan mot Tinnerö gård och fortsatte via Hammarskogen till dämmet vid Rosenkällasjön där vi hade kaffe/te-paus. Sedan fortsatte vi runt Rosenkällasjön med stopp vid Edhaga våtmark och östra Rosenkällatornet, innan vi gick genom hagmarker och kanten av Tinnerö skog tills vi kom tillbaka till Fröbergets parkering strax efter 12 för artgenomgång.

Sångsvansparet var på plats i Frökärret liksom en stor mängd sothöns, några knipor och viggar. Det var högt vattenstånd och simänderna var fåtaliga. Skogssnäppa sågs i tuvmarken nära dämmet och några enkelbeckasiner flög över oss när vi påbörjat promenaden.

Vi kunde glädja oss åt att en varfågel satt i toppen av en ek helt nära Fröberget, där den lät sig beses och fotograferas. Efter ett tag fick den sällskap av en koltrast och de satt sedan tillsammans i god sämja.

Foto: Stellan Jacobsson


Foto: Stellan Jacobsson

En större hackspett trummade redan vid parkeringen och längs vägen hördes resp. sågs gröngöling och spillkråka. Vi tittade förgäves efter stenskvätta vid stenrösena vid Tinnerö gård. När vi kom fram till Hammarskogen blev fågelsången intensiv. Det var sjungande taltrast, rödhake, gärdsmyg, trädkrypare och kungsfågel. Ett korppar har ett bo nära grusvägen och vår största resp. våra minsta tättingar kunde beses tillsammans.


Foto: Stellan Jacobsson


Foto: Roland Betnér


En mindre flock av mindre korsnäbb sågs och hördes av några observanta deltagare söder om Rosenkällasjön och några andra noterade en förbiflygande ormvråk. I Edhaga våtmark tycktes det vara mer optimala förhållanden för simänder och cirka 50 snatteränder höll till där tillsammans med en bläsand och en hel del sothöns.

Vid östra Rosenkällatornet sågs två rödbenor ute på revlarna bland tofsvipor och skrattmåsar. Två stjärtmesar kom och visade upp sig fint i buskagen nedanför plattformen.

Allessandra meddelade att den kärrhök som setts vid Rosenkällasjön och rapporterats som blå kärrhök vid artgenomgången efter hemkomst och studium i fågelböcker kunde bestämmas till hane brun kärrhök, som ju ofta ses kring sjöarna och våtmarkerna i Tinnerö och Ekängsdalen.

Nils-Åke har rapporterat en stenknäck på artportalen från vandringen så med den i tillägg kom vi upp i 54 arter denna gång. Vi avslutar med en trädkrypare från Hammarskogen.

Bengt Boström



Foto: Roland Betnér

Daglediga 230404 Roxen


Snösparv        Foto: Nils Petter Gregersen


Vi blev 20 som startade vid Nybro. Gott om småfågel vid parkeringen och vi började spana av dem, sädesärlor, ängspiplärkor och lärkor. Gunnar upptäckte en ljungpipare som gömde sig i tuvorna långt ut. Årskryss för många!
Gick sedan ut till plattformen och skådade där en timme. Några tidiga rödbenor sågs och enkelbeckasiner. Även en hel del snösparvar och några vinterhämplingar. På vattnet simmade de vanliga simfåglarna med påfallande många krickor. Många ville ha bra bilder på snösparvar och vi åkte då över till Sättuna. Fem misstänkta fjällgäss flög över! Även 10 vitkindade gäss. För övrigt närgångna snösparvar, sädesärlor, ängs- och skärpiplärka och sävsparvar.


Snösparvar          Foto:Alessandra Munari



Snösparv        Foto: Svante Lagman


En fiskgjuse blev bortjagad av en trut.
Ett par skogssnäppor hade setts på morgonen och de kom plötsligt flygande över plattformen bort mot Nybro.


Fiskgjuse    Foto: Nils Petter Gregersen


Eftersom vädret var rätt behagligt åkte vi även till Kungsbro. En mindre hackspett hördes från parkeringen. Skådade mest nedanför tornet i mycket bra ljus och fåglarna på ganska nära håll på de översvämmade ängarna. Flera beckasiner här. Ett par tranor gick uppe i skogsbrynet.
På hemvägen kom larm på 5 fjällgäss vid Nybroparkeringen. Vi blev ett gäng som hann svänga av och såg dem bra därifrån. Dessutom en ägrett och en storspov.
Antecknat av Gunilla



Foto: Svante Söderström

Daglediga, Tinnerö 2023-03-28

Trots att nu vårdagjämningen hade passerat bjöd denna dag på bistert vinterväder. Det var visserligen soligt och ca -6° i början, som ju i sig kan vara rätt behagligt, men en vass nordanvind minskade behaget. Nitton personer hade i alla fall infunnit sig, synbarligen med högt ställda förväntningar.


Trots minusgrader var det isfritt med sothöns och en del andfågel på Frökärret. Foto: Ingemar Ander

Direkt vid samlingsplatsen hördes minst två rödhakar sjunga och även bofinkar var i full gång. Någon gulsparv hade börjat sjunga litet mer fullständiga strofer än tidigare.

Frökärret var i stort sett isfritt. Därmed fanns en del fågel att beskåda såsom sångsvan, gräsand, snatterand (2 par), knipa och sothöna.

Nordanvinden var riktigt enveten när vi lämnade Fröberget i riktning mot Tinnerö gård. Jag, som var otillräckligt påpälsad, tog det långa steget före för att snabbare komma i lä. Som tur var upptäckte andra att vår vän varfågeln satt väl synlig i toppen på en ek helt nära Fröberget. Den verkade helt oberörd av den kalla vinden. Obsmässigt får det väl sägas vara en kanonobs, årets bästa hittills, eftersom den satt kvar länge så att alla fick sen den utan problem. De medförda kamerorna fick jobba.


Varfågeln, sista gången denna vinter? Foto: Alessandra Munari

I Hammarskogen fick vi närkontakt med två entitor. Den ena satt lugnt och gonade sig i solskenet. Strax efteråt uppmärksammade vi en högljudd korp som verkade störa sig på något. Den dök ned mot ett träd och jagade därvid ut en fågel som de som stod bäst till fick till duvhök. Något liknande inträffade ju den 14/2, då en ilsken kråka uppmärksammade oss på en ormvråk. Litet senare trummade en mindre hackspett på avstånd, men tyvärr gav den inte alla möjlighet att höra trumvirveln.


Denna entita mådde gott i solskenet Foto: Alessandra Munari

Även Rosenkällasjön var isfri, och den här dagen var den första med måsfåglar i området. Det var gott om skrattmås och även några fiskmåsar observerades. Antalsmässigt på sjön dominerade nog
sothönan med skrattmåsen på god andraplats. De flesta sothönsen vilade eller födosökte utan stridigheter, men några par hade faktiskt påbörjat de så typiska grälen om reviren. Tofsvipor fanns också, liksom förra gången, men det var ännu så länge den enda vadararten.

Öster om Rosenkällasjön fick vi syn på ett gäng trastar som födosökte i kanten av ängen. Där fanns både dubbeltrast och taltrast. Litet senare, vid Björntorpet, fanns ännu fler trastar som Gunnar B. uppmärksammade. Vi gick in vid gröna förrådsbyggnaden i kanten av dungen och på gärdet födosökte fler trastar, mest taltrast, men även dubbel- och björktrast. Flera hade turen att få syn på rödvingetrast också.


En av taltrastarna Foto: Alessandra Munari

Artsummeringen efter återsamlingen vid Frökärret kom upp i inte mindre än 51 arter, varav 16 nya för säsongen. Antalet deltagare var som sagt nitton, vilket gör 2,68 arter per deltagare, dvs. litet bättre än förra gången då motsvarande siffra var 2,63.




Juvenil steglits Foto: Ingemar Ander

Med påminnelsen till dagens övning hade jag bifogat en fågelbild. Den var litet lurig i det att fågeln var en juvenil, ännu inte utfärgad individ. Ledtrådarna skulle väl vara det gula och svarta på vingen och näbbformen. Fågeln är en juvenil steglits. Fläckningen på rygg och buk samt ansiktsfärgen skiljer från den vuxna fågeln. En fågels första (juvenila) fjäderdräkt skiljer sig ofta från föräldrarnas. Vissa arter som rödhake och näktergal kan se rätt skumma ut. Som tur är inträffar snart en postjuvenil ruggning, som gör fågeln mer lättidentifierad. Hos steglitsen sker denna i slutet av augusti – september (senare än hos rödhake och näktergal), varvid ungdomarna anlägger bl.a. artens typiska ansiktsteckning i rött, vitt och svart. Den avbildade fågeln fotograferades i Skanör 2018-08-31 under Dagledigas Falsterboresa.

Ingemar

Birdlifes och Club300s etiska regler

LFK ansluter sig till Birdlifes och Club300s etiska regler se länkar nedan. Klubbens etiska rådgivare är Olof Hjelm.


https://club300.se/club300/etiska-regler/


https://birdlife.se/fagelintresse/etiska-riktlinjer/

Daglediga 21 mars Roxen


Röd glada       Foto: Birgitta Larsby


Trettiotalet skådare samlades vid niotiden vid Nybro. Vi gick ut mot plattformen och spred ut oss vid bryggan, grinden och plattformen. Mycket gott om fågel. Vi såg grå-, kanada-, bläs-, vitkindad- och sädgås. 250 bläsgäss räknades in! Även gott om de flesta andfåglar, speciellt många vigg. Fyra ägretter visade upp sig. En pilgrimsfalk tronade hela tiden på döda trädet vid Stora tornet. Efter en dryg timme vid Nybro åkte vi över till Sättuna. Ungefär samma läge där. Avslutade sedan i Härnaviken med mycket bra ljus och fåglarna på nära håll. De vackra stjärtänderna, ett tiotal imponerade!



Sångsvan      Foto: Birgitta Larsby

Havsörnar        Foto: Ingemar Ander


Träffade på Slåttergubben Janne Wester med sitt orv på parkeringen. Han var på väg till Stockholm för att mottaga ett pris från Kungliga vetenskapsakademin för sina insatser för ängsmarker. Grattis Janne!
Vi avbröt efter drygt tre timmars skådande, i skönt väder denna dag! De som hade samåkt från Nybro hade turen få en fin obs på röd glada.

/Gunilla



Sånglärka        Foto: Alessandra Munari



Foto: Svante Söderström

Daglediga, Tinnerö 2023-03-14

Väderprognosen när jag skickade ut påminnelsen till dagens träff var inte så tokiga. Visserligen förutsågs vintern ha ersatts med ca 7 plusgrader och molnig himmel, men det skulle ändå vara uppehållsväder. Lågtrycken följde inte denna prognos fullt ut. På morgonen duggregnade det, och enligt den uppdaterade prognosen var regn att förvänta längre fram på förmiddagen.


Frökärret denna gråmulna dag. Ingen större förändring i isläget sedan sist. Foto: Ingemar Ander


Denna vädersituation ledde till att endast sju personer hade infunnit sig på morgonen. Litet senare kom dock ytterligare en deltagare ifatt oss andra. För att inte bli utsatta för regn långt från bilarna beslutade vi förflytta oss med bil mellan ett par platser, där vi kunde ta kortare promenader och spana litet. Innan vi lämnade Fröberget konstaterade vi närvaro av de vanliga arterna vid matningen: pilfink, talgoxe, blåmes, nötväcka och gulsparv. Den sistnämnda har nu börjat sjunga upp sig, dvs. det åstadkoms litet svag men omisskännlig gulsparvssång. På avstånd hördes spillkråka ropa. Några kanadagäss och grågäss passerade över, liksom en liten flock ringduvor.

Vi stannade först vid Rosenkälla gård och promenerade/halkade bort till Norra tornet. Endast ett par kanadagäss och ett par sångsvanar fanns till beskådande på isen. I förbifarten fick vi in domherre, grönfink och faktiskt några steglitser. Den senare arten har nästan lyst med sin frånvaro denna vinter.

Vid Rödberget skymtade en ormvråk då den flög in bland träden, och ett stopp vid Brostorp gav förutom mesar en bofink.

Den medhavda förtäringen intogs vid ett av borden vid Rosenkälla dämme. Som tur var hade vi uppehåll just då. Medan vi satt där uppfattade några deltagare lock av överflygande sånglärkor. Vi lyckades tyvärr inte få syn på någon.

Återkomna till Fröberget vidtog sedvanlig hopräkning av arter. Antalet blev 21 (mer än två arter per deltagare!), varav endast en var ny för året: tofsvipa. Håkan hade nämligen hört en sådan utifrån någon av holmarna i Rosenkällasjön. Därmed kan man väl säga att vadarsäsongen har börjat, om än rätt så försynt!


Deltagarna ser rätt nöjda ut! Foto: Ingemar Ander




Och här kom även undertecknad med på bild. Foto: Alessandra Munari



I påminnelsemejlet den här gången var en bild på en hanne av hämpling bifogad. Hämplingen är en liten fink som inte är så sällsynt i de södra delarna av landets jordbruksbygder. Just vid Tinnerö kan jag dock inte finna att vi har sett den. Det svenska beståndet uppskattades 2012 till 110 000 par. Förutom typiskt färggranna hannar som vidstående ser man sällsynt sådana som helt saknar rött. Det svenska namnet hämpling är förstås härlett av hampa (gillar väl hampfrön), liksom det vetenskapliga artepitetet cannabina av cannabis.


Hämpling, hanne Foto: Ingemar Ander

Hämplingen är en av mina favoriter. Den är vacker, verkar tillitsfull, och så har den en i mina öron en mycket tilltalande sång.

Ingemar

Daglediga, Tinnerö 2023-02-28

Den här dagen var vi igen 28 deltagare vid samlingsplatsen! Litet snö fanns i terrängen och det var några minusgrader, solsken och nästan vindstilla. Idealiskt för en vinterpromenad, med andra ord. Vid Fröbergets matning var det inte så mycket fågelaktivitet. Det berodde nog delvis på att foderbehållarna var i behov av påfyllning. Men litet fågel fanns där ändå, bl.a. några bofinkar som var uppe och flög och lät höra sitt mjuka kontaktläte, jupp.


Dagens situation vid Frökärret. Is men litet öppet vatten i strandkanten   Foto: Ingemar Ander


Den sedvanliga sångsvansfamiljen vid Frökärret födosökte i strandkanten där det var isfritt. Så mycket annat i fågelväg var där emellertid inte. I närheten av Tinnerö gård hörde några av oss sånglärka, både lock och avlägsen sång, dock utan att fågeln sågs. Men den (eller de) var på stort avstånd och långt ifrån alla lade märke till dem. Det är ju så att vårt sällskap inte rör sig helt ljudlöst …

Vid Tinnerö pågick trädgårdsarbete genom Janne Mobergs försorg. Där var foderautomaten välfylld och vi fick se litet mesar, gulsparvar och en och annan pilfink.

Väl inkomna i Hammarskogen upptäcktes en korp som höll på att bygga ett risbo i en tall. Tidigare år har vi ofta haft kungsfågel ungefär här, men granbarkborrens fleråriga framfart verkar ha gjort skogen mindre lämplig för kungsfågel. Det är kanske så att vår minsta tätting har ersatts av den största, alltså korpen!

Medhavd matsäck intogs som vanligt vid Rosenkälla dämme. På sina håll var det öppet vatten vilket gjorde att där fanns knölsvan, sångsvan, grågås och kanadagås, mest knölsvan faktiskt, men även gräsand och några knipor.

Borta vid Rosenkälla tog vi en ordentlig titt i askarna för att möjligen få syn på någon fröätande fink, men där var inte mycket att se. Men när vi fortsatte vägen mot Norra Rosenkällatornet hördes ett svagt knäppande och efter litet spaning upptäcktes en stenknäck! Strax efteråt kom också några domherrar så båda askfröspecialisterna var på plats. Det var för övrigt vår första stenknäck i år vid den här platsen. På vår fortsatta väg uppenbarade sig också en mindre hackspett fast på rätt långt håll den här gången. Eftersom vi hade haft både större hackspett, gröngöling och spillkråka blev utdelningen av hackspettar rätt bra.

Rovfågeln den här dagen var en ormvråk som både hördes och syntes.

Vid hopräkningen av antalet arter innan kom vi fram till 29 arter. Av dessa var fyra nya på årslistan.





I påminnelsemejlet till den här dagen hade jag bifogat en fågelbild att identifiera som övning. Det var en berglärka, som jag hade fotograferat veckan innan vid Äspet utanför Åhus. Denna vår fåtaligaste lärka uppehåller sig på vintern gärna vid stränder. Det svenska beståndet år 2021 uppskattades till 235 par. Antalet har tydligt minskat det senaste halvseklet.

Ingemar



Korpen vid sitt bo. Boet ses nere till vänster.   Foto: Nils Petter Gregersen



Med ett sådant här svanhopp tar man sig lätt från iskanten ned i vattnet.   Foto: Alessandra Munari

Daglediga 230221 Getmans rike



Lite råkallt idag men det hindrade inte 22 daglediga skådare för att våga möta Getman.
Samåkningen funkade utmärkt och vi samlades i inte alltför många bilar vid naturreservatet. Där följde vi det markerade spåret. Det fanns lite nedfallna träd men inga problem ta sig fram. Vi skippade sista biten, då den är oröjd, och genade vid lilla ån. Intilliggande skjutfält var inte avlyst så vi slapp oväsen därifrån och det var mycket tyst i skogen (förutom vi själva), endast två tutande sångsvanar flög över och två rådjur smet förbi.
Inga tjädrar flög heller upp men det verkar vara perfekta marker för dem med gott om lav hällar.
Spår från en nyvaknad grävling sågs i snön. Tillbaka vid parkeringen fikades det. Hörde överflygande korsnäbb, troligen mindre men lätena är ju svåra.
Vi åkte sedan vidare till Bondeby. Slog oss ner på läktaren i skydd från lite yrsnö och kall vind. En varfågel hittades snabbt. Även gröngöling, steglitser och domherrar.



Upptäckte inga kungsörnar, men militärerna upptäckte oss. Några gröna gubbar kom strax och ville veta vad vi var för figurer. Inga problem och de var klart med på noterna, när vi skämtade med dem.
När kylan började krypa in på skinnet bröt vi för dagen.

Antecknat av Gunilla


Samtliga foton: Gunilla Wetterling

Daglediga, Tinnerö 2023-02-14

Den här dagen, den 14:e februari, samlades inte mindre än 28 daglediga vid samlingsplatsen! SMHI hade förutspått mulet väder hela förmiddagen, men vi hade klart väder med solsken nästan hela tiden. Ibland kunde vi i norr se en hotande molnbank, men den kom inte över oss förrän i ”upploppet”. Temperaturen var några grader på plussidan.


Sångsvanfamilj vilande på Frökärrets is    Foto: Ingemar Ander

Trots att vattnen var tillfrusna uppehöll sig en sångsvanfamilj på Frökärrets is, två vuxna och tre fjolårsungar. När vi kom tillbaka efter dagens runda sågs svanarna förtära vattenpest som hade hamnat ovanpå isen (kan skymtas i bakgrunden på bilden ovan). De enda övriga andfåglar den här dagen var för övrigt ett gräsandspar som uppehöll sig i bäcken vid Frökärrets utlopp.



Sångsvanar, en adult och en fjolårsunge Foto: Nils Petter Gregersen



Dagens mindre hackspett      Foto: Nils Petter Gregersen

Komna till platsen där vi hade haft varfågel de två föregående gångerna gjorde vi givetvis ett uppehåll för att om möjligt spana in varfågeln igen, men denna gång utan resultat. Tinneröområdet är ju stort och den här individen kan mycket väl vara kvar i närområdet men utom synhåll. Däremot uppenbarade sig en mindre hackspett i samma buskage som varfågeln hade suttit i fyra veckor tidigare. Det var inte samma strålande observation som vi hade för två veckor sedan, men jag tror att alla fick se den innan den flög iväg. Man ser på bilden den tvärvattrade ryggsidan så olik större hackspettens.

Trots det fina vädret var det påfallande litet fågel i farten. Talgoxar filade förstås, och även några blåmesar lät höra några sångliknande drillar. Vid ett par tillfällen hördes korta sångstrofer av svartmes, men alltför kortvariga för att jag skulle hinna fästa allas uppmärksamhet på lätet. Grönfink hördes, medan däremot gulsparvarna fortfarande inte hade börjat sjunga.

Fikapausen ägde som vanligt rum vid Rosenkällasjöns utlopp. Inte mycket fågel i faggorna! Strax efter att vi kommit igång igen hördes några korsnäbbar passera, och eftersom de verkade slå sig ned spanades litet extra. Själv fick jag inte syn på några. Diskussion uppkom om arttillhörigheten. Hur man skiljer mindre och större korsnäbb från varandra är ett kärt tvisteämne! Jag brukar säga troligen mindre, eftersom den arten är betydigt vanligare än den större, i alla fall som häckfågel i Sverige (den kallas också Common crossbill på engelska). Tyvärr kan båda arterna uppträda invasionsartat utanför häckningssäsongen, och då faller ju en sådan tumregel. Nu vid skrivbordet har jag kollat vad olika källor säger. Erik Rosenberg, i sin kända fälthandbok Fåglar i Sverige, säger att lätena är lika, i praktiken svårt att finna ut att den artens läte är hårdare än den andras. Fågelguiden säger att lätenas tonhöjd uppvisar variation inom arten och även inom individen, samt att den mindre artens läten i snitt har högre tonhöjd än den störres. Svenssons lilla gröna (alltså Identification Guide to European Passerines), alltså handboken för ringmärkare, säger ”... only some measurements (and calls!) available for separation”. Alltså till och med när man har en korsnäbb i handen är det inte så mycket att gå på. Det är då näbbens mått som är utslagsgivande. Den större arten har kraftigare näbb med tillhörande muskulatur, vilket även påverkar nackpartiet, men då måste man se fågeln bra.

Kalibrering är som bekant all mätnings moder, och innan jag vill avgöra arttillhörighet på lätets tonhöjd så vill jag därför kalibrera örats vittnesbörd mot annan evidens, dvs. otvetydiga synintryck, gärna med bilder. För tillfället är jag risigt kalibrerad med avseende på korsnäbbar!

Vid Brotorp uppmärksammades även idag några stjärtmesar bland de andra mesarna och nötväckorna. Vid Rosenkälla spanade vi förgäves efter domherre och stenknäck. Det verkar som att födan i form av askfrön har tagit slut. Litet senare hittade vi dock några domherrar.


Domherrehona Foto: Nils Petter Gregersen


Vid ett tillfälle observerades en kråka som skränande tog höjd och sedan nästan lodrätt dök ned och försvann en stund bland träden. Tydligen var den mycket upprörd över något. Sådant beteende tyder ofta på närvaro av rovfågel, så vi höll korpgluggarna öppna, och strax efteråt lämnade en bevärad ormvråk platsen.

Efter återkomsten till Fröberget dök lustigt nog en hök upp, dock inte så närgånget som förra gångens duvhök. Den här gången var det dock fråga om en sparvhök. Även en överflygande grönsiska tog chansen att i sista minuten komma in på dagens protokoll!

Antalet hopräknade arter blev 28, så det inofficiella målet att få ihop minst lika många arter som antalet deltagare uppfylldes nätt och jämt!

Ingemar


 

Rapport Daglediga 230207 vinterfågelmatning


Stjärtmes               Foto: Ingemar Ander


Första matningen som besöktes var vid Smedstad koloniområde. Vi blev 22 skådare som tågade i väg dit. Trots lite frön var det gott om fågel. Trevligast när 5 stjärtmesar dök upp. Förutom alla talgoxar och blåmesar hade vi rödhake och entita. Se Ingemars foton!






Stjärtmes och pilfink, Entita, Rödhake  Foto: Ingemar Ander


Fortsatte till Hagaberg och gjorde ett kort stopp på Infanterigatan. Där var det gott om solrosfrön och många grön- och gråsiskor kalasade på dem. Tyvärr inga steglitser. Få observationer i vinter.


Grönsiskor            Foto: Ingemar Ander

Nästa anhalt var Berga centrum och vi gick upp i Minnesparken och fikade vid borden på höjden. Vid matningen intill har bergfink setts. Vi såg och hörde grönfinks repningar, som är lite svåra att skilja från bergfinkens. Däremot hade vi ett par vackra domherrar.
Samåkte sedan till Jakobsdal, där hade dagens 13 bilar inte platsat. I ravinen dröjde det inte länge förrän en hona forsärla skymtades. Lite längre ner i bäcken såg vi mycket bra en strömstare. En gärdsmyg var dock skulkig.
Borta vid Maries matning stod hon själv och berättade om fågellivet på platsen. Trevligt! Här var också fullmatat och gott om fågel. På tillbakavägen kom årets första par skogsduvor förbiflygande. Och forsärlan sågs lite bättre. Tyvärr var inte vattenrallen, som nästan dagligen ses inte på plats eller lyckades gömma sig.
Klockan var nu 12 och vi bröt med flera fina närobsar av vinterfåglar på näthinnan.
Antecknat av Gunilla



Foto: Gunilla Wetterling

Daglediga, Tinnerö 2023-01-30


En mindre hackspett visade upp sig riktigt fint! Foto: Nils Petter Gregersen


Den här dagen var 18 personer intresserade av att se på fågellivet i Tinneröområdet. Det hade varit minusgrader några dagar så Frökärret hade frusit till igen. Temperaturen låg kring nollan och det blåste litet snålt på morgonen. Det skulle dock klarna upp och bli riktigt skönt i solen. Isförhållandena sänkte förväntningarna på andfågel. Sångsvanfamiljerna från förra gången befann sig förstås på annan plats, förhoppningsvis välbehållna. Några förbiflygande sångsvanar hamnade dock i protokollet.

Vid Fröbergets matning hade vi förstås litet fågel, bland annat några bofinkar. Grönfink hördes drilla, och även talgoxe och blåmes klarade stundtals strupen.

Förra gången hade vi ju en varfågel på finfint avstånd. Denna art är känd för att hålla vinterrevir, så det var ju inte osannolikt att den fortfarande skulle var kvar i området. Därför spanade vi av upphöjda ställen som staketstolpar samt busk- och trädtoppar mycket noga. Och på långt avstånd, ca 500m, syntes i handkikaren en fågel som såg lovande ut sittande i toppen på en ek. Nils Petter tog en bild som efter inzoomning på kamerans skärm bekräftade att det verkligen var varfågeln!

Varfågeln är ju en stor törnskatesläkting, som enligt Erik Rosenbergs Fåglar i Sverige användes av forna tiders falkfängare för att hitta falkar. Man hade med sig en fångad varfågel och kunde på dess varningsläte förstå när fågeln hade siktat en rovfågel och dessutom vilken art det rörde sig om. Ledet ”var” i varfågel syftar på just detta att fågeln kan bli varse objekt på långa avstånd. På norska heter arten faktiskt ”varsler”. Det vetenskapliga namnet lyder Lanius excubitor, där lanius betyder slaktare och excubitor ungefär vaktpost. Ekologiskt är varfågeln en rovfågel, som tar smågnagare och småfågel, vilket motiverar benämningen slaktare, medan vaktpost väl syftar på vaksamheten och sättet att spana av omgivningen. Lanius har blivit släktnamnet för nästan alla världens törnskator.


Gulsparv i Tinnerös buskar           Foto: Nils Petter Gregersen

I Hammarskogen lyssnade vi förgäves efter kungsfågel. Tidigare vårar har den ofta hittats just här. Vi förmodar att granbarkborrens framfart har gjort platsen mindre attraktiv för t.ex. kungsfågel.

Vid Smedstadbäcken, före kaffepausen, spanade (bland andra jag själv) av några trädkronor i betet efter några fåglar som flugit in där. Som tur var tittade flera andra personer åt motsatt håll och fick då syn på en förbipasserande nötkråka! Den var snabbt försvunnen, men flera erfarna skådare hade hunnit se den, så saken är klar! Det var nog första gången som vi ser nötkråka i det här LFK:s Tinnerösammanhang, så det var mycket trevligt. (Försmädligt nog blev det däremot inte klarlagt vad som hade flugit in i träden strax före!)


Den påpassliga duvhöken                    Foto: Stellan Jacobsson


Efter fikapaus vid Rosenkällasjöns utlopp fortsattes promenaden. Strax upptäcktes en mindre hackspett på närhåll, en hanne som ivrigt hackade efter föda på en murken gren. Denna blev nog dagens höjdpunkt, särskilt för dem som hade kamera med sig!

Vid Brotorp uppmärksammades några stjärtmesar och andra mesar och nötväckor i de lavbeklädda träden och buskarna.

Vid sammanräkningen efter återkomsten till Fröberget konstaterade vi att antalet sedda rovfåglar så långt hade varit noll. Som för att råda bot på denna brist uppenbarade sig direkt en duvhök på nära håll och flög över sällskapet! Några hann med att få bild på den. Antalet arter blev 26 att jämföra med förra gångens 23. Det vi tappade i andfåglar hade vi tagit igen framför allt på finkar!

Ingemar


Ett istäckt Frökärr                     Foto: Ingemar Ander

Rapport Daglediga 230123 Snöbryggan, Nykvarn och mynningen.


Ägretthäger               Foto: Roland Betnér


Vi blev rekordmånga, 35, som samlades vid Snöbryggan. Kungsfiskaren kom inflygande ganska snart och satt fullt synlig och glänste mitt emot oss. En fin obs! Såg även en bortflygande duvhök, rörhöna och kricka bland alla gräsänder.




Kungsfiskare         Foto: Nils-Petter Gregersen


Vi gick sedan bort mot Nykvarn och fallet. I dammen bland alla gräsänder upptäcktes en hane bläsand. När vi gick över bron mot Tekniska verken ropade Nils Petter ut en forsärla. Alla strömmade till och fick se den fint, gående på stenmuren under. En vacker skarpt gul hane! En höjdarobs på denna ovanliga art! Trots den bistra kylan i nordanvinden höjdes temperaturen avsevärt i gänget! Såg även en hane snatterand i dammen på denna sida.




Forsärla                Foto: Roland Betnér


Vände sedan och gick tillbaka till Snöbryggan. Hälften avslutade här medan övriga tog sig ut till Stångåmynningen. På vägen dit mötte vi ägretthägern, som satt vid stranden och flög upp över oss.
Vi började med att fika vid Jolleklubben.
Hela Roxen var öppen. Mest storskrakar ca 400 och kanadagäss sågs på vattnet. En ung havsörn kom inflygande lågt och försökte plocka upp en och annan fågel. Den lyckades faktiskt snart få tag i en gråtrut. Sedan följde ett långt drama som vi blev vittne till. Havsörnen hade svårt ta med bytet och låg och flöt på ytan, ibland nästan under och försökte ideligen komma upp. Då den inte lyckades försökte den paddla sig inåt men då inte heller detta lyckades gav den upp, släppte truten och flög till närmaste kobbe där den torkade vingarna på skarvvis. Det dröjde inte länge förrän örnlarmet (hur?) gick och lockade till sig fyra andra örnar.
Vi avslutade sedan denna fantastisk fina skådardag. Hur det gick med truten förtäljer inte denna story.
Gunilla



Havsörn        Foto: Nils-Petter Gregersen

Daglediga, Tinnerö 2023-01-17


För ett år sedan var det is på Frökärret, men icke idag! Foto: Ingemar Ander


Till årets första vandring i Tinnerö hade 19 personer infunnit sig. Temperaturen låg på +1° och det duggregnade lätt. Regnet skulle dessbättre strax upphöra. Redan innan uppmärksamhet påkallades observerades en sparvhök, som dök ned i slånbärssnåren vid matningen. Huruvida den fick någon mat vet vi inte, men man kan ju alltid hoppas …

Frökärret var helt fritt från is, ja möjligen fanns det litet i bortre kanten, men i så fall inte mycket. Förra året var kärret så här års helt islagt. Finns det öppet vatten finns det fågel och så var det även idag: kanadagås, gräsand och så, till vår glädje, vår kära sångsvanfamilj från förra året! I varje fall var det två adulta och fyra fjolårsungar, precis som det var senast vi såg familjen i höstas. Men senare på dagen, vid en nästan helt tillfrusen Rosenkällasjö, såg vi faktiskt en annan svanfamilj med samman-sättningen 2 + 4, så då blev det litet tveksamt om huruvida de i Frökärret verkligen var bekantingarna från ifjol. Det må förhålla sig hur som helst, det var trevligt att se svanarna i alla fall.

I vattenfågelväg hade vi under dagen, förutom sångsvanar, endast gräsand, kanadagås samt två grågäss. Ja, tilläggas bör att en ensam storskrakshanne vid ett tillfälle flög över på hög höjd.

Litet förvånande var att Frökärret var vattenfyllt. Vi förra årets sista besök (6:e december) saknades fri vattenspegel och vi trodde att det var torrläggning och rensning på gång. Men så var det (eller blev det) alltså inte, eller så är man redan klar med åtgärderna.

Vid Tinnerö kärr spanade vi intensivt efter varfågel, som ju ibland har uppehållit sig där tidigare vintrar, men utan resultat. Strax dessförinnan hade några fått en skymt av en ormvråk, som försvann in bland ekarna. Ingen drömobs, men av färg och storlek att döma kan det inte ha varit något annat. Halvvägs mot Tinnerö gård spanades igen efter varfågel, men inte mycket fanns att se. Men så sa Håkan att han sett något försvunna ned i en buske, med det försiktiga tillägget att nog inte var en varfågel. Eftersom inget syntes lämna buskaget gick vi fram för att titta närmare, och plötsligt flög en varfågel upp och satte sig i toppen av buskaget! Strax flyttade den sig längre bort, men alla deltagare fick se den tydligt. Varför är det inte alltid så när vi är ute och skådar?


Den tillmötesgående varfågeln Foto: Nils Petter Gregersen


Bäst för den som är liten att simma undan för att undvika tjuvnyp. Foto: Nils Petter Gregersen


Vid Tinnerö gård har man en fröautomat modell större och där uppehöll sig ett stort antal fågelindivider, mest pilfink och gulsparv.

Förmiddagsfikat intogs som vanligt med Rosenkällaforsens brus nästan inom hörhåll. Sjön var helt täckt av ett tunt istäcke. När vi hade lämnat forsen stötte vi på en flock stjärtmesar. De hade så bråttom iväg att inte alla fick se dem. Vid Brotorp där ”Hawaiibäcken” mynnar var det öppet vatten, och det var där som sångsvanfamilj nummer två (bestående av två adulta + fyra fjolåringar) befann sig tillsammans med några gräsänder och en krickhanne.

Eftersom det var rätt vattenrikt och gäggigt i terrängen höll vi oss hela tiden till vägarna som var frusna och lättgångna om än litet ishalkiga på några ställen. Väl tillbaka vid Frökärret upptäckte vi två grågäss tillsammans med kanadagässen.


Del av den kanadensiska delegationen Foto: Ingemar Ander


Åter vid parkeringsplatsen räknades dagens arter samman. Just där och då uppenbarade sig en entita som fick äran att bli dagens sista och 23:e art. Fler än vad vi hade gissat på. Klockan var nu några minuter före 12 och innan i varje fall jag hade hunnit iväg började det regna. Ibland är SMHI:s prognoser exakta; regn från kl 12 var nämligen vad man hade förutspått!

Ingemar

Rapport Daglediga 230110 Vallaskogen och Villorna


Sidensvansar      Foto: Birgitta Larsby


Plötsligt sken solen efter dagar av dimma och regn. Vi samlades 22 daglediga vid Gamla Linköping. Började året med en tyst minut för vår medlem Berit Lehner som nyligen gått bort.
Drog oss sedan sakta ner i Villaområdet. Några björktrastar satt i björkarna och så vackra i morgonsolen. Blåmesar och talgoxar stämde upp sin första vårsång. Två stora flockar på 50-talet individer kom inflygande fån Tornhagen och kameror började plockas fram. Se foto dock inte vid detta tillfälle! Vid Wernersgatan satt sju ringduvor i gamla vanliga trädet. Däremot såg vi ingen turkduva i år som vi alltid gjort tidigare.
Fortsatte in i Vallaskogen. Det var isigt i skogen så vi gick för säkerhets skull på de stora stråken. Oväsen från Malmslätt och det var inte många fåglar vi hörde. Jag försökte locka fram trädkrypare och såg möjligen en som snabbt drog sig undan.
Tillbaka vid Gamla Linköping fikade vi och avslutade.
Antecknat av Gunilla



Hackspettar            Foto: Gunilla Wetterling

Fågelfotograferingskurs för nybörjare (10 platser)


Kungsfiskare      Foto: Stefan Åström


Är du nybörjare med kameran eller bara vill bredda din kunskap inom fågelfotograferingen så är du välkommen att anmäla dig till en fotokurs hos LFK den 11 februari kl 10. 

Vi går igenom grunderna på systemkameran och vad man behöver tänka på för att kunna fotografera i olika situationer med rörliga eller stationära fåglar. ISO, slutartider och bländare.

Fokus kommer ligga i att lära sig kameran och inte så mycket på resultatet denna dag. Vid ev. regnprognos så återkommer vi om tillfället flyttas fram eller bokas om till inomhuslokal istället.

Plats: Snöbryggan vid Stångån. Vi kommer att röra oss längs med ån mellan småbåtshamnen och Nykvarn. (https://goo.gl/maps/D8Pqf33k73dDPZ2C7) 

Tid: 10-13 Lördagen 11 februari

Krav: Systemkamera. Om du har stativ så ta gärna med det då det underlättar att tillsammans gå igenom inställningar.

Anmälan sker via oxydex@gmail.com

Kontakt:
Stefan Åström
0730-919151