Tisdagens vandring runt Tinnerö skedde i behagligt höstväder. Prognoserna om regn ändrades kvällen före och regnvädret tog en nordligare bana över landet. Vi startade med att titta på fågellivet i Frökärret. Där hade ansamlingen av bläsänder ökat och det var nu över 700 rastande bläsänder på plats (de räknades under förmiddagen av Anders Jörneskog). Det är ett mycket stort antal på liten yta och det är troligt att den rikliga födotillgången av Elodea canadensis, eller vattenpest som det svenska namnet är, lockar de rastande änderna. En påtagligt större del av vattenspegeln var nu vegetationsfri.  Några bläsandshannar hade hunnit anlägga vinterdräkt, men flertalet var ännu kvar i eklipsdräkt som är vackert roströd. Vattenpest är en s.k. långskottsväxt som är rotad i botten med växtdelarna helt under vatten, men som når ända upp till vattenytan.  Växten erbjuder föda till änder, svanar och gäss och ger skydd åt olika vattendjur. Vattenpesten har kommit till Europa från Nordamerika under 1800-talet troligen som akvarieväxt. Namnet till trots finns det inga kopplingar till ohälsa, men arten ses som invasiv och kan konkurrera ut inhemska vattenväxter och skapa obalanser i ekosystemen.  I Frökärret fanns även en del snatteränder, kricka och sångsvansfamiljen.  Dessutom fem storskrakar som mer sällan ses på lokalen.

Under vandringen sågs förbiflygande nötskrikor med ekollon i näbbarna. Det är hamstringssäsong inför vintern och vi såg säkert ett tjugotal under rundvandringen.  Vi såg och hörde hackspettar under vandringen, flera gröngölingar och större hackspett och även spillkråka.  En del mesar och kungsfågel sågs i Hammarskogen men inget större meståg noterades i närheten av vägen denna gång.

I Rosenkällasjön var det som vanligt gott om grågäss som kom inflygandes för vila mellan födosöken på näraliggande åkrar. Vid inventering några dagar senare räknades 3160 ex.  En havsörn satt i ett kalt träd på Rödberget och skapade oro och högljutt kackel bland grågässen.  Längs vägen söder om Rosenkällasjön hördes och sågs två ormvråkar. I Rosenkällasjön sågs även stora antal snatteränder och sothöns (580 resp. 200 vid inventering några dagar efter), bläsand, kricka, knipa, sångsvan och knölsvan samt tofsvipor. Vi bar inte med tubkikare denna gång så vi spanade inte gemensamt efter beckasiner från östra Rosenkällatornet. Några dagar tidigare var det gott om enkelbeckasiner på revlarna, men ännu inte någon dvärgbeckasin som brukar kunna dyka upp här under höstflyttningen söderut.

Text: Bengt Boström