Tinnerövandring 22 oktober

SMHI hade för denna dag förutspått en mulen himmel, en temperatur på drygt 10° och lätt regn från klockan 11. Regnet började dock strax efter att vi arton deltagare hade lämnat Fröberget, men det upphörde dessbättre efter en stund.

De algmassor som täckte ytan på Frökärret för en månad syntes inte längre till. Fortfarande ledde bläsanden stort i antal över både gräs- och snatterand. Litet ovanligt var att se att många bläsänder tippa­de för att finna föda. Erfarenheten är annars att de andra simänderna är mycket mer tippbenäg­na än just bläsanden, som vanligen hittar sin föda i vattenytan (när den inte betar gräs på torra land, vill säga). Bläsand har faktiskt hittills saknats i min bildsamling över tippande simänder. Denna brist är nu åtgärdad! (Kan möjligen komma till användning i en framtida frågesport.) Vi noterade också att andelen bläsandshannar i häckningsdräkt var större än tidigare.

En gråhäger promenerade mitt ute i kärret med vattnet nående knappt upp till magen och därmed visande hur ringa kärrets vattendjup är. Sångsvanfamiljen sågs först på avstånd, men då lyckades vi inte hitta alla de förväntade sex ung­fåg­larna. När vi fullbordat varvet och var tillbaka vid Fröberget var familjen på närmare håll och drog sig upp på en holme. Då var det lätt att konstatera att alla sex ungfåglarna var kvar. Även några kanada­gäss fanns i Frökärret, och de nonchalerades av svanarna. Annat var det tidigare i år när alla kanadagäss under buller och bång obönhörligen jagades från platsen av de adulta svanarna!

Vid Tinnerö gård uppehöll sig talgoxar, blåmesar, nötväckor och pilfinkar vid foderautomaten. Även gul­sparv fanns  på plats. I Hammarskogen sågs ett antal mesar, mest blåmes och någon talgoxe, som alla drog sig ut i de intilliggande ekmarkerna. En kvarblivande större hackspett satt i en avbruten gran och verkade hacka ut frön från en kotte. Annars var det ovanligt fågeltomt i skogen. Intrycket är faktiskt att skogen hyste betydligt fler fåglar före granbarkborrens framfart för några år sedan.

Förmiddagens fikastund tillbringades vid Dämmet efter att vi spanat av Rosenkällasjön. Mest grågäss blev det i kikaren, men också de förut nämnda andfågelarterna med knölsvan och knipa som tillskott. I muggarna blev det rykande kaffe!

Under den fortsatta promenaden spanade vi in ett stort antal sothöns och några krickor, av vilka en hanne syntes ha anlagt häckningsdräkt. Plötsligt skedde ett massivt gåslyft under högt kacklande. Gi­vetvis spanade vi efter orsaken och fick strax syn på en mäktig havsörn som gjorde en lov över sjön innan den snabbt försvann utom synhåll och lugnet kunde återställas. Nästan tillbaka vid parkerings­platsen hörde vi igen på av­stånd högljutt gåskackel som tydde på att havsörnen på nytt hade fått gässen att ta till vingarna.

Dagen före exkursionen hade det rapporterats flera tiotal av såväl bläsgås som vitkindad gås från Rosenkällasjön, så vi höll förstås extra utkik efter dessa arter. Resultatet var magert: ingen vitkindad och bara en förbiflygande bläsgås på litet avstånd, som av en lycklig tillfällighet kom att granskas när­mare. Går­dagens observationer hade gjorts betydligt tidigare på dagen, och det är mycket möjligt att gässen, om de nu var kvar i området, var ute på fälten för att stilla hungern. Från Östra Rosenkälla­tornet, alltså det vid f.d. Rosenkälla gård, kunde vi se en handfull skedänder och ute på holmarna tofsvipor.

Efter väl förrättat värv ser gruppen nöjd ut. Foto: Stellan Jacobsson.

Vid artgenomgången efter fullbordat varv räknade vi ihop till 34 säkert identifierade arter, samma antal som för en månad sedan. Några noteringar:

  • Rovfåglar: förutom havsörnen fick vi ett par glimtar av en ormvråk.
  • Vadare: endast tofsvipa.
  • Duvor: förutom ringduva sågs en liten flock som ej säkert identifierades, kan ha varit skogsduva. Ej medtagen i obslistan.
  • Hackspettar: förutom ovan nämnd större hackspett hördes gröngöling vid ett par tillfällen.
  • Trastar: förutom koltrast och björktrast sågs en liten flock som antingen var tal- eller röd­vingetrast, troligen den senare baserat på dess vana att uppträda i flock. Tyvärr hördes inget läte som kunde ha varit till hjälp. Ej medtagen i obslistan.
  • Mesar: mest blåmes, men även talgoxe och entita.
  • Finkar: lyste helt med sin frånvaro.

Lämna ett svar

You might also like