Vi var 22 personer och två hundar som samlades klockan 8 på morgonen vid parkeringen vid norra entrén till Kärna mosse. Det var molnigt och 7–8 °C, det innebar ett behagligt promenadväder. Vi inledde med att gå ett stycke genom ädellövskogen¹ i västra delen av reservatet som vetter mot Kärna kyrka och villaområden. Ädellövskogen består av träd som ask, lind, ek och alm. En stor del av almarna är döda på grund av almsjukan och andra döda träd får stå kvar i reservatet för att gynna förekomst av insekter, svampar, mossor och lavar. Fågelsången var intensiv redan från början, med gärdsmyg, rödhakar, taltrastar och även flera nyanlända svarthättor bland lövträden. Även stenknäck kunde höras från trädtopparna, de återkom sedan på flera platser längs promenaden, svårsedda, men kan ses när de flyger mellan träden.

Vi fortsatte sedan att gå spången ner till södra parkeringen med ädellövskogen på västra sidan och lövskog med graninblandning längs spången och på den östra sidan. Från spången hördes flera grönsångare, också nyanlända, och kungsfåglar. Vid södra parkeringen sågs en liten flock grönsiskor i trädtopparna. Vi fortsatte på rundslingan runt mossen och när vi kom in i granskogen kunde vi höra en järnsparv sjunga alldeles intill stigen. Vi hörde ytterligare en järnsparv i skogen på väg in mot kalkkärret. Järnsparven är inte ovanlig men lever ofta undanskymt i tät skog och bland snår och noteras inte heller så ofta i reservatet. Ett duvhökspar häckar sedan flera år inne i granskogen och den kunde höras av några uppmärksamma exkursionsdeltagare. Även barrskogen, som vi rörde oss endast i utkanten av, har många nedfallna träd med rotvältor som lämnats orörda sedan stormarna Gudrun och Per gick fram där för 20 år sedan. Hackspettarnas trummande uteblev i huvudsak, men under promenaden noterades större hackspett, gröngöling, spillkråka och även nötväckor och trädkrypare.

Vi gick sedan in på mossen som alltså är ett kalkkärr, inte en mosse i biologisk bemärkelse, namnet till trots. Där hade inte blomningen av majvivor, liljekonvalj och orkidéer kommit i gång ännu. Ett återbesök i maj eller början av juni kan därför rekommenderas och då kan även ishavsrelikten svarthö och tätört ses utanför spången på kärret. Under fikarasten vid rastplatsen längst ute på spången kunde en lärkfalk ses som sträckte förbi på hög höjd.

På vägen tillbaka till parkeringen passerade vi skogspartiet med så kallad trivial lövskog, dvs björk, asp och al, sedan hade vi återigen ädellövskog norr om norra gångvägen och dammen söder om vägen. I dammen hade vi nöjet att få se ett par rörhönor, först gömda under bryggan, sedan promenerande med stora fötter längs stranden av dammen.

De stora antalen av de vanliga sångfåglarna som gärdsmyg, rödhake, bofink, koltrast och taltrast gör att fågelsången blir väldigt intensiv i Kärna mosse, och under maj fylls det på med allt fler lövsångare, några kunde höras under promenaden, trädgårdssångare, härmsångare, svartvit och grå flugsnappare samt under flera år också mindre flugsnappare.

Vi noterade 28 arter vid sammanräkningen, då var vanliga fåglar i omgivningen som skata, kråka och kaja oräknade, men en sånglärka från åkern intill passerade över oss under genomgången och blev medtagen.

Text: Bengt Boström

1. Ädellövskog är ett bestånd som till minst 70 procent utgörs av lövträd och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar. Även vissa trädbestånd på betesmark räknas som ädellövskog. Med ädla lövträd avses alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och lönn. Ädellövskog får inte avverkas utan tillstånd från Skogsstyrelsen. Arealmässigt täcker ädellövskog 1 % av den svenska skogsmarken. Ädellövskogar i Sverige utgör livsmiljöer som är helt unika för landet, trots att de täcker en liten del av skogsmarken är drygt hälften av alla rödlistade arter knutna till ädla lövträd. Se vidare https://www.skogen.se/glossary/adellovskog/
     ↩︎