Vi blev 13 som samlades kl 8 vid Alvastra pålbyggnad, denna mytomspunna plats. Näktergalar sjöng och övriga fågelröster hördes i kör. En buskskvätta satt fint ganska nära.  När vi kom ut på spången kunde strax en kärrsångare urskiljas med sina härmningar uppblandat med zäbi. Vi lyssnade ett tag och gick lite till neråt där ytterligare en sjöng. Men nu blandade sig även en gräshoppsångare in i leken. Med min parabol kunde till slut alla höra den. Snart satt den ganska nära. Kul! Även trädgårdssångare, törnsångare, lövsångare och svarthätta. Härligt!

En ormvråk låg och cirkulerade över Omberg. Bivråkarna är ju på sträck nu och brukar häcka på berget, men turen att se dem hade vi inte. 

Åkte vidare till Stocklycke och gick ner till Vättern via ängen. Förutom de ”ulkande” skogsduvorna var det lite tomt på fågel. Tittade ut över Vättern, som låg blank och inte ett moln på himlen. Några småskrakar flög runt.

Åter vid bilarna fikade vi och åkte sedan till Storpissan. Gick stigen ner mot sjön och satte på Merlin-appen. Några 100 m ner fick vi svar. Brandkronad kungsfågel! Vi stannade och lyssnade och efter en stund hörde vi den bra. 

Nu hade vi rosenfink kvar på menyn. Vi parkerade vid Ommaborgen och de flesta gick men några klämde också in sig i en bil uppför Vallgatan. Tog sedan Östgötaleden mot söder. Vi hade inte gått mer än ett par hundra meter förrän vi hörde Pleased to meet you! Rosenfinken sjöng så vackert och nära för oss! Tyvärr dolde lövverket den och så flög den vidare efter ett tag.

Fikade vid Borgen och sedan åkte några hemåt medan övriga valde leta mindre flugsnappare i Motala. Vi parkerade vid norra delen av Kohagsmossen och följde en stig in i skogen. Den skulle vara 300-400 m bort. Efter ett tag började vi tveka om platsen men vad hände då, jo själve Jan Eklund, upptäckaren, stod där som en räddande ängel och visade oss rätt. Vilken tur eller hade Maria ringt honom och tippat att vi var på väg? I vilket fall som helst så sjöng den så ivrigt och vackert och helt nära så melodin sitter kvar i huvudet än.

Som alla dagens fåglar såg vi inte fågeln men hörde desto bättre! Tackade varandra för en fantastisk fin och lyckad dag och åkte hemåt.

Text: Gunilla Wetterling