Vem är Peter Rådström?
Jag är en pensionerad Lunda-professor inom biotek-området som sedan 2021 bor i Linköping med min fru Birgitta. Att jag hamnade just här berodde på min frus jobb. Som nybliven pensionär och ”hemma-man” i en ny stad behövde jag något roligt och utmanande att göra, helst något som även tog mig ut i naturen. Det blev fotografering, en gammal hobby från min uppväxt i Bergslagen, ihop med något för mig helt nytt, nämligen fågelskådning. Fåglar finns ju överallt omkring oss och jag blev fascinerad av deras förmåga att anpassa sig till olika livsmiljöer och deras släktskap. Min fru och jag tycker om att resa och att vistas i naturen, så det har blivit många besök i olika fågelmiljöer både i Sverige och utomlands. I Sverige reser och bor vi i vår husbil, vilket passar oss eftersom vi gillar att utforska nya naturområden och dessutom är ganska rastlösa. I den djupaste vintern flyr vi gärna mörkret (och bristen på fåglar) för varmare trakter och andra typer av natur, kultur och fågelliv.
Hur kommer det sig att du började fotografera fåglar?
Fågelskådningen började försiktigt under våra promenader längs Stångån och våra försök att identifiera åns fåglar. Knölsvan, häger, sothöna och gräsand kunde vi men de andra var svårare. Så vi köpte en enkel handkikare och en liten fågelbok. Våra utflykter i naturen blev nu mer intressanta. Upplevelser som en rördrom ståendes stilla ett stenkast vid sidan av Tåkerns Naturum (utan att vi hade en aning om hur unikt det var), en orädd vattenrall i Tinnerbäcken, en dykande strömstare i Tannefors och en knallblå kungsfiskare vid Snöbryggan fick oss att bli alltmer fångade. Våren 2022 träffade vi av en slump en fågelskådande kusin till Birgitta vid Tåkern. Han var utrustad med både ”fin”-kikare och -kamera och de bilder han visade oss var väldigt coola. Han tipsade oss också om boken Fågelguiden. Efter en (väldigt) kort betänketid köpte jag exakt samma kamerautrustning, en instegskamera från Nikon, och jag anmälde mig också till några av Moderskeppets onlinekurser i digital fotografering och bildbehandling. Mitt gamla intresse för fotografering hade vaknat. År 2023 började jag systematisk fotografera alla fåglar jag observerade och rapportera mina ”fotokryss” i Artportalen. Från och med 2025 har jag dock bestämt mig att börja rapportera även icke fotograferade observationer. Vissa fåglar är ju notoriskt svåra att ta kort på trots om man hör dem, och själva ”skådningen” har blivit alltmer intressant i sig. Men bilderna är viktiga också, särskilt när man genom linsen får ”kontakt” med en viss individ – när man möter dess blick.
Vad använder du för utrustning?
Min instegskamera, som jag fortfarande använder på våra utlandsresor, är en Nikon D7500 med tillhörande zoom-teleobjektiv (Nikon AF-S NIKKOR 200-500MM F/5,6E ED VR). Intresset för fågelfotografering fick mig att även investera i en Nikon Z9 med teleobjektivet Nikon NIKKOR Z 600 mm f/4 TC VR S med inbyggd telekonverter på 1,4x, vilken numer är min standardutrustning. Kamerasystemet är relativt tungt och kan upplevas lite otympligt, men det är ett helt fantastiskt, tycker jag. En stor fördel är att du utan stativ kan ta knivskarpa fågelbilder i dåliga ljusförhållanden och på stora avstånd med hjälp av det avancerade autofokussystemet, som dessutom ständigt förbättras med nya programuppdateringar.
Har du några tips till den som är sugen på att börja fotografera fåglar?
Mitt första och viktigaste tips är att använda RAW-format vid fotografering. Bildkvalitén är överlägsen jämfört med att låta kameran generera en färdig JPEG-bild där mycket av bildinformationen går förlorad. Detta märks framförallt när du förstorar/beskär en bild. Med RAW-fotografering används all bildinformation (pixlar) från bildsensorn när bilden beskärs vilket ger en detaljerad fågelbild av hög kvalité som kan användas för art-, ålder- och könsbestämning. Dessutom får du större möjligheter att korrigera felaktiga kamerainställningar utan att försämra bildkvaliteten. Även med en relativt enkel och billig systemkamera får du mycket detaljerade fågelbilder med RAW.
Mitt andra tips är att du systematiskt använder dina fågelbilder för att lära dig fåglarnas namn och särdrag. Ta många bilder, även på ”otypiska” individer såsom ungfåglar och vinterfåglar av båda könen och lyft fram fågelns specifika karaktärsdrag när du väljer och bildbehandlar dina RAW-foton. Jämför sedan det du ser med t.ex. Fågelguidens beskrivningar.
Mitt tredje tips är att när tillfälle ges ta kontakt och prata med andra fågelskådare, både med och utan kamera. Jag är tacksam och glad för alla möten med all de skådarkollegor i fågeltorn, på stränder och i diverse buskage som generöst delat med sig av sin kunskap och erfarenhet, anekdoter och råd, både vad gäller skådning i allmänhet och fågelfotografering och bildbehandling.
Tre bilder
1
En solig vårdag var jag och kameran på väg ut mot Nybroplattformen. Några gulärlor letade föda bland tuvorna i det höga vattenståndet. Avståndet och ljuset var perfekt för att fotografera. En i gruppen såg dock annorlunda ut och jag tog förstås några bilder. Eftersom gulärlorna var tidigt på plats hade jag precis läst på om dem i Fågelguiden. På samma sida beskrivs även citronärlor. Visst var väl detta en sådan? Att huvudet på den udda gruppmedlemmen inte var helt citrongult var dock en liten besvikelse. Utanför Nybroplattformen var det ont om sjöfåglar men det stod en grupp skådare ute på Sättunaplattformen, så jag förflyttade mig dit, för där skådarna är brukar det ju finnas saker att titta på. Efter en stund fick jag en fråga om jag har sett något intressant i Nybro och då nämnde jag – i brist på annat – citronärlan. Blicken som mötte mig var (med rätta) skeptisk så jag visade en bild på kamerans monitor. Tystnad, höjda ögonbryn och en rak fråga: har du larmat? Vadå larmat? Hur då? Varför?? Nu vet jag och är mycket tacksam att både kunna ta del av och bidra till den snabba information som förmedlas via de olika larmgrupperna i mobilapplikationen BAND. Nu vet jag också hur ovanliga citronärlor är.
2
Fågelmöten sker inte alltid på de mest natursköna platserna, och kan vara helt oväntade. Denna gråmulna dag var jag egentligen ute för att leta upp en rapporterad mindre sångsvan vid Sättuna Mellangård, som hade gäckat mig flera dagar. Jag fick syn på och kunde fotografera fågeln inte alltför långt ut på fältet och nöjd med mig själv fortsatte jag till Nybroplattformen för lite ”bonusskådning”. Jag visste bland annat att en jorduggla var rapporterad i Artportalen dagarna innan. På väg tillbaka mot parkeringen, ensam i skymningen, ser jag på avstånd en stor uggla på en stolpe bakom bilen. Den sitter helt stilla med ryggen mot mig. Med ganska hög puls tar jag några försiktiga steg närmare samtidigt som jag kontrollerar kamerainställningarna. Jag bestämmer mig för en 500-dels sekund, det borde fungera. När jag möter ugglans skarpa blick genom kameran stannar tiden.
3
Fågelsäsongen 2023 spenderade jag många dagar med att traska runt i Kärna mosse i jakt på den brandkronade kungsfågel som regelbundets setts där. Fågeln hördes då och då, men att få till ett fotoläge i den täta och mörka granskogen var omöjligt. När det kom rapporter våren 2024 om observationer i Tinnerö eklandskap väcktes nya förhoppningar. Men var ligger den angivna lokalen ”militärskyttebanorna” och hur tar man sig dit? Beväpnad med mobilen börjar jag rekognosera lämpliga vägar, stigar och granskogspartier i området. Vid första riktiga foto-försöket en tidig morgon fanns där även andra skådare, vilket tydde på att jag nog hittat rätt. Men inget napp. Någon dag senare bestämde jag mig för att vara där ännu tidigare och verkligen lyssna. Efter någon timme hör och ser jag en möjlig kandidat som rör sig från ena sida av vägen till ett granparti på andra sidan. När jag kommer fram till granarna är även Gunilla Wetterling och Svante Söderström där. Vi enas om att den brandkronade nog är på plats. Så plötsligt hoppar en hane fram på en grankvist helt nära och börjar sjunga hänryckt med sina intensivt orange-gula huvudfjädrar stående rakt upp. Efter en stund kommer även en hona fram, lockad av hanens sång.